05. Huskatter iFokus

Välj alltid katt från katthem?

2017-01-25 07:53 #0 av: Björne33

Okey, Jag tänker provocera(med 2 saker, så jag startar 2 trådar) och jag kan bara hoppas på att ni kan fundera lite på det jag säger innan ni går i taket. Innan jag börjar vill jag ha sagt att jag tycker att okontrollerat ”ynglande ” av kattungar är fruktansvärt både för kattmamma, yngel och för samhället.  Jag känner fysiskt varje gång jag stöter på en missköt katt.

Till alla er som pratar om att man ska ta kattungar från katthem vill jag först säga. Jag har själv letat kattungar på Stockholms katthem 2 ggr: Här är problemen jag stötte på:

  • De ville veta precis allt om dig: Socialt tillstånd, möblering hemma, antal barn om jag hade några osv, en del ville ha kort hemifrån, andra ville komma på besök osv . En del ville t o m ha ”pratstunder” för att se vad jag hade för åsikter om allt möjligt. Sedan skulle man värderas, vid ett tillfälle, då jag levde ensam var mitt civilstånd ett hinder. Det katthemmet ville bara sälja katter till familjer… Eftersom jag nyligen separerat, var det något som fick mig att må extra dåligt just då. Nåväl, de gör som de vill naturligtvis, men det kan bli lite för mycket. Inte alla människor vill utsätta sig för det.

  • De ifrågasatte ens önskemål och verkade tycka de var fel. De visste bättre vad som passade en än man själv visste.  Precis som ni har gjort på trådarna här: Varför 2, nej du ska ha en, eller varför en, nej du ska ha 2. varför kattungar, nej ta hand om en vuxen katt istället. Varför liten svart och inte stor långhårig? Varför den skygga, keliga eller något annat, nej du ska välja det här!  

  • De accepterade bara innekatter, vid ett tillfälle tyckte de att en motorväg låg för nära (3km bort, fågelvägen enligt Eniros kartor, som de tittade på). Jag bodde mitt i skogen. Vid det andra tillfället tyckte de att en 30 väg i ett bostadsområde (med fartbump) var  för nära. Samma som ovan egentligen, deras värderingar var precisa och totala.

  • De har inga kattungar. Vid det katthem jag arbetade på så hölls kattungarna hemma hos styrelseledamöter  tills de var ÅTMINSTONE  12 veckor gamla. Ingen fick/kunde komma och se på dem.  Inräknat att du ska hälsa på dem ett par ggr innan du tar dem hem så var de nästan vuxna innan det blev aktuellt.  Vid de ggr jag sökte efter en katt kunde jag inte hitta en enda kattunge som jag kunde få titta på under 6 månaders tid!


Anmäl
2017-01-25 08:05 #1 av: Gronstedt

Jag kan inte tycka annat än att det är bra att en blivande kattägare blir granskad och att vederbörandes skäl att välja dem  den ena eller andra individen ifrågasätts. Hur ska man annars kunna sortera bort dem som väljer katt efter sin fantasibild av vad som är en "gullig katt" och inte efter den specifika individens personlighet och behov? Inte heller är det konstigt att man är mer noga med kattungar, med tanke på hur många som vill ha kattunge men sedan inser att man egentligen inte ville ha katt.

Sedan kan förstås allt detta göras på mer eller mindre taktfullt sätt.

Anmäl
2017-01-25 08:09 #2 av: Maria

Det är klart att det inte finns kattungar om du menar under 12 veckor, då 12 veckor är det tidigaste man ska ta en katt från sin kattmamma.

Jag har adopterat en kattunge och han var ungefär 6 månader när han kom hem. Då hade det varit en hemma tidigare för att prata.

Man fick inte adoptera en katt ensam utan två om man inte redan hade katt

Katten skulle vara innekatt.

Jag tycker det är helt rimliga regler. Jag hade inga särskilda önskemål mer än att det skulle vara en kattunge/ung katt och att det skulle vara en hane.

Tycker du verkligen att det är problem du pratar om? Jag tycker det är ganska rimliga krav.

Vad är det du vill provocera med?

/Maria

 

Anmäl
2017-01-25 08:31 #3 av: Bill&Bull

Jag tycker också det är bra att katthemmen granskar ev köpare, man kan tycka att dom vill veta allt och frågar mycket men samtidigt får man förstå varför. Dom ser katter utan hem av olika anledningar varje dag och vill att katterna dom säljer ska få ett bra hem och inte behöva komma tillbaka, då måste dom få veta en del om köparen och hemmet katten ska bo i.

Anmäl
2017-01-25 08:51 #4 av: Sommarek

Jag ser inte vad problemet är med att de är noggranna; vi har ju problemet med hemlösa katter just för att folk inte tänker efter innan de skaffar djur. (Sedan är det vissa frågor som är lite underliga; när jag skulle plocka in en hemlös katt, utan hjälp men bara förmedling från ett katthem räckte det inte med att veta att jag haft katt i tio år i denna omgången, utan de ville även veta om jag haft katt innan det. Relevans...?)

Anmäl
2017-01-25 09:29 #5 av: ApanAnn

Just kattungar är inte superenkelt att adoptera från katthem. Dels finns en stor efterfrågan, vissa katthem i Stockholmsområdet verkar till och med ha kö på småkissarna. Dels är det få som jag sett som adopterar ut dem som ensamkatter. Antingen två tillsammans eller till hushåll med katt.

Det där med att inte få träffa dem innan 12 veckor är inte heller så konstigt. Kattmamman är ofta skygg, även om ungarna i bästa fall är kavata och framåt. Att då sätta familjen i en box på katthem, eller tillåta hembesök, kan stressa henne lite väl mycket.

Vill du kunna besöka fluffbollen flera gånger innan det är dags att ta hem den vid 12 veckor är katthem inte bästa alternativet.

Jag förstår "korsförhören" som används för att screena dem som vill adoptera en katt. För vår del så kändes det mest tryggt, att de inte skulle prångla på oss en katt och lämna oss och kissen vind för våg. MEN hade det krävts hembesök eller bildvisning av bostaden vet jag inte om det blivit något...

Att bara adoptera ut innekatter tycker jag egentligen inte är några konstigheter. Det är ju ett sätt att minimera skaderisk. Samma "problem" finns med att köpa raskatter eftersom många seriösa uppfödare (men inte alla) bara säljer som innekatt. Det krävs helt enkelt lite mer letande, även bland katthem, för att hitta någon som adopterar till utevistelse.

Till sist: katthemmet kommer alltid att ha kattens bästa i det främsta rummet. När de matchar ihop människor med katter trumfar alltid kattens behov. Om du hade blivit ett bra hem åt kattungen, men någon annan kan ge ett bättre så går katten dit. Om de ser att ditt hem skulke passa perfekt för en annan katt än den du fallit för kommer de försöka få dig att välja den. Där tror jag att det kan vara bra att försöka formulera dina behov och önskemål som fördelar för katten istället. "Jag är intresserad av pälsvård" "jag kan erbjuda utevistelse" eller vad det nu kan vara.

Är katthem ibland för kinkiga med att adoptera ut? Jo, antagligen. Det hade gått att hjälpa fler katter genom att acceptera ok hem istället för att sikta på perfekta hem till varje katt. Men varje gång det inte fungerar och en katt kommer tillbaka eller far illa måste vara fruktansvärt smärtsamt för volontärerna som faktiskt inte får betalt för att jobba med det här. Jag förstår att de som jobbar på katthem tappar tron på mänskligheten och förhör ännu lite intensivare nästa gång.

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!
Anmäl
2017-01-25 16:47 #6 av: Katthemsmatten

Eftersom jag känner till Stockholms Katthem mycket väl tillåter jag mig betvivla informationen om att man skulle krävt att någon visar bilder på hemmet. Man gör inga hembesök innan katten kommer, men då levereras den av en volontär från katthemmet som i viss mån kontrollerar att de uppgifter man lämnat stämmer med verkligheten. Har man sagt att man redan har en katt när man köper en kattunge (som aldrig säljs som ensamkatt) så ska det också finnas en katt där som verkar hemmastadd i bostaden. 

Det framgår också mycket klart på Katthemmets hemsida att man säljer katterna som innekatter utom i vissa mycket speciella undantagsfall. Dessa undantag brukar vara mycket tydliga i presentationen av katten som finns på hemsidan och dessutom finns anslagen utanför kattens rum. 

Det frågas alltid efter hemmets storlek, antal familjemedlemmar. Om man har barn frågas efter antal och åldrar. Somliga katter vill absolut inte vara i närheten av barn och ska då givetvis inte adopteras ut till en barnfamilj. Många katter, och definitivt inte kattungar, mår inte bra av att lämnas ensamma 10-12 timmar per dygn vilket inte är en ovanlig tid att vara hemifrån om man har heltidsarbete i Stockholm (8 timmar arbete, 1 timme lunch samt restid som ofta uppgår till en timme i varje riktning). Därav att man är noga med att ta reda på den typen av information och om det visar sig att man lever ett fullt normalt liv, dvs arbetar heltid, är ambitionen att man försöker säkerställa det psykosociala välmåendet genom att föreslå två katter.

Att man ifrågasätter varför någon väljer en viss katt kan bero på hur man själv presenterat sitt önskemål: Det måste vara en ljusgrå, långhårig hankatt - t ex. Då är det naturligt att fråga varför man har vissa preferenser. Allt för många har hängt upp sig på en katts speciella utseende och har liksom lyckats "glömma" att just den katten absolut ska ha någon som sällskap, inte gillar barn etc.

3 km fågelvägen till en motorväg är ingen lång sträcka för en katt att tillryggalägga. Då ska man inte ha katt utomhus fritt.

Kattungar mår inte bra av att växa upp på en institution. Mamman kan bli hyperstressad av att dagligen träffa väldigt många människor. Så stressad att hon faktiskt kan bita ihjäl sina ungar. Därför växer kattungar upp i akuthem. Ibland kan det vara en styrelseledamot som är akuthem, men i de allra flesta fall inte. Stockholms Katthem har ett stort antal akuthem för honor med ungar, katter som kräver lång tids behandling mot sjukdomar, katter som inte trivs i institutionsmiljön och katter som behöver tas omhand trots att det inte finns ett ledigt rum på katthemmet.

En kattunge får inte skiljas från sin mamma förrän tidigast vid 12 veckors ålder. Det finns ingen som helst anledning att utsätta vare sig mamma eller ungar för stress genom onödiga besök innan de uppfyllt den lagstadgade åldern. Det är dessutom bara en fördel för framtida ägare om ungarna får ytterligare litet tid med sin mamma som ger dem all den kunskap och uppfostran en katt behöver för att fungera väl som katt. Din uppfattning att en kattunge som är 13-14 veckor skulle vara nästan vuxen visar på att du har väldigt liten kunskap om katters utveckling. De är ungar till dess att de är 6-7 månader - åtminstone - och sedan är de ungkatter. Vuxna är de vid ca 3 års ålder även om de är könsmogna redan vid 5-8 månader.

Med ledning av ditt inlägg är jag inte förvånad över att man ifrågasatt varför du vill ha en katt. Katten är inte en snuttefilt att ta till för att man just har separerat. 

Katthemmet har dessutom som policy att man tar ett livslångt ansvar för de katter man har adopterat ut. Då ser man till att det inte blir onödiga returer, för kattens skull, för att man inte gjort ett ordentligt intervjuarbete innan man låter någon göra en intresseanmälan, utföra sina återbesök (då man faktiskt också pratar med bokarna för att se om det finns frågor från dem, men också kan få ytterligare uppfattning om lämpligheten som kattägare) samt att man levererar katten till det nya hemmet. Hemlösa katter har ingen annan än katthemmen som kan föra deras talan och försöka ge dem ett gott liv!

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2017-01-25 22:36 #7 av: Ninko

När jag adopterade mina katter upplevde jag det som en trygghet att katthemmet gjorde en noggrann koll av min livssituation. Jag var förstagångskattägare (som uppväxt på landet var jag van vid katter men hade aldrig haft egen katt och hade noll erfarenhet av innekatter). Då kändes det mycket bra att kunna förklara hur jag lever, vad jag förväntar mig av kattägarskap och få tips och råd om vilken katt som passar mig.

Jag upplevde inte att jag blev granskad på något invasivt sätt. Frågorna från katthemmet kändes rimliga och jag behövde inte lämna bilder på mitt hem.
Jag tänker att utfrågningen kan förhindra att jag får hem en katt som inte kan fungera för mig som person och i min livssituation.

Resultatet blev perfekt och jag fick hem två 6 månaders systrar som haft en tuff start i livet. I dag är de goa, glada, busiga 2-åringar och vi har alla tre fått ett bättre liv än förut.

Anmäl
2017-01-26 14:14 #8 av: Björne33

   #6, Mycket bra och uttömande kommentar!

Den visar också väldigt bra på att om man vill adoptera från ett katthem så får man vara beredd på och acceptera ett väldigt närgånget förhållande till personer som jobbar där, kanske som du säger även fortsättningsvis så länge katten lever.  Man får också acceptera att någon annan väljer katt  åt en. Om man inte är beredd att ställa upp på det ska man söka katt på andra sätt, alltså INTE adoptera eller söka efter katt via katthem.

Helt okay för mig, det är bara det att så fort någon kommer in på det här forumet som funderar på att skaffa katt så blir de neddrängta i kommentarer om att de INTE ska köpa katt på något annat sätt än via katthem och vanligtvis får de inte ens respons på de frågor de hade från första början (orsaken att de skriver på ett katt forum)

Keep in mind: De skulle inte söka sig hit för att ställa frågor, om beslutet inte är väl genomtänkt och de är väl medvetna om ansvaret

Anmäl
2017-01-26 23:21 #9 av: ApanAnn

Lustigt sätt att tolka det som skrevs... Jag har valt att ha ganska tät kontakt med "mitt" katthem. Obligatoriska "kontakter" förutom de besök vi gjorde innan vi fick hem katterna var ett telefonsamtal en vecka senare för att höra att allt gick bra. Vi är också ombedda att kontakta katthemmet först om vi behöver omplacera eller behöver avliva. Är det akut ska vi naturligtvis avliva först och meddela sedan, katten ska inte behöva lida!

Jag tycker inte att det är speciellt invasivt.

Att katthemmet känner ansvar för katten hela dess liv innebär inte att jag kommer att få oväntade besök här, men det innebär att om det värsta händer och vi inte kan ha dem kvar så kommer katthemmet att se till att katterna inte far illa.

Sen att jag spammar dem med bilder på "underverken" och kommer med lite gott till katthemskatterna ibland hopoas jag uppskattas :)

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!
Anmäl
2017-01-27 08:15 #10 av: Rhonda

Alla våra katter som vi har haft under åren har varit bondkatter. Allihopa har kommit från både folk som vi känner o folk som vi inte känner. Vissa har vi fått andra har vi betalat en symbolisk summa för.

 En gång åkte vi 7 mil för att hämta en bondkatt unge. Man ser på ägarna direkt vad det är för folk. 

Katten vi har nu kommer från ett katthem: 'Katthemmet Kompis' här i Nybro som är driven av underbara, gulliga Marita. Vår lilla Sara var då 5½ månader gammal.

Min dotter tog 2 kattbröder från Stockholms katthem. Hon tyckte om en katt o ville ha den men eftersom de på hemmet inte ville sära på bröderna  tog hon båda. (hon har råd med 2 katter).

Jag förstår varför de på hemmet i Stockholm har sådana krav. Har alla människorna någon aning om hur många katter som dumpas därute i Stockholm? ( jag kommer inte ihåg vad stället heter). Jag blir så ledsen.

Samtidigt är det inte alla som har bondkattsungar till salu/bortskänkes som är ansvarslösa människor. Man kan inte och SKA INTE generalisera. 

Björne33  Vill du  svara på en annons om kattunge så gör du det.  Det är upp till dig. Glad

Anmäl
2017-01-27 09:22 #11 av: [[pimey]]

Vill man få bukt med problemet med hemlösa huskatter så stödjer man inte dem som avlar på dem samt att folk börjar kastrera dem istället. Sålänge folk köper kattungar kommer problemet kvarstå oavsett hur gulliga och "seriösa" dom verkar vara.

Anmäl
2017-01-27 10:58 #12 av: Gronstedt

#8: "De skulle inte söka sig hit för att ställa frågor, om beslutet inte är väl genomtänkt och de är väl medvetna om ansvaret"

Stämmer inte alls, det dyker ofta upp folk, både här och på andra kattfora, som inte har en aning om vad det innebär att ha ett djur och inte vill veta det heller. En del av dem tar till sig information och lär sig, men vissa brukar försvinna ganska fort när de inte får de svar de vill ha.

Anmäl
2017-01-27 11:20 #13 av: Rhonda

#11 Varje gång vi har skaffat en bondkatt har den åkt in för registrering o sterilisering. 

Sålde någon kastrerade bondkatter skulle vi utan tvekan betala för en sådan. 

Det är ett stort problem med bondkatter eftersom många bönder har katter som inte är kastrerade.  Ladugårdskatter. Det är inte bra. 

Anmäl
2017-01-27 13:48 #14 av: [[pimey]]

Det är inte bara hos bönder men minst lika mycket hos vanliga" Svenssons ", familjer som låter sin hona ränna runt fritt och fertil. häromdagen hörde jag stolt en pappa säga på djuraffären att ja du är det dags för henne igen! Hon har ju fått 32 kattungar hittills 😡

Anmäl
2017-01-27 14:01 #15 av: Rhonda

#14 Det är inte alls bra. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.