# Vad händer med huskatten? Author: Syntium Först vill jag bara klargöra att jag är helt för de nya lagarna med kastrering osv. Tycker det är respektlöst mot katten att låta den springa ute vind för våg. Med det sagt... Såg har jag en "hög tanke". Hur tänker ni att det kommer att bli med hus/bondkatter i framtiden? Kommer "rasen" med alla dess färgkombinationer dö ut? Kommer det bara vara traditionella raser så att säga? Tycker det vore lite sorgligt också, har kommit fram till att jag gillar huskatter bäst. Tycker det är lite av charmen, att det inte finns någon standard för hur de ska se ut. Att de får vara som de vill om ni förstår? ^^ Det lär väl inte bli någon brist på huskatter i första taget, men vore kul att höra era tankar. ## Comment 1 Author: Grace2009 I förlängningen blir det nog som köksavel på hundar. "Grannen har snygg hankatt, jag frågar om vi kan para han med min". ## Comment 2 Author: Uppkatten Lagstiftningen har ju kommit till därför att vi kattägare inte har tagit ansvar för våra katter... Det är vi kattägare som behöver ändra vårt beteende. Finns säkert de som kan tänka sig att satsa på seriös huskattavel. Och skulle huskatten riskera utrotning så går det förmodligen på noll tid att öka mängden huskatter... Dessutom är ju resten av världen överfull med huskatter, både hemlösa och ägda... Tänker jag. ## Comment 3 Author: Syntium #2: "Seriös huskattsavel" låter nästan motsägelsefullt ;) Skämt åsido, jag funderade på hur det skulle bli på sikt. Och om man ska ha en seriös avel, ska man då ha standarder för hur huskatten får se ut, som det är för de andra raserna? Slänger ut ännu en tanke, kanske de andra rasernas "status" luckras upp? Att ifall man höjer huskattens status så kanske folk känner att det "inte spelar roll". Jag vet inte själv. ## Comment 4 Author: Uppkatten Seriös huskattavel innebär - för mig - att man inte avlar fram fler katter än vad det finns köpare till, att man inte släpper ut sin okastrerade katt och låter den para sig med vilken katt som helst, att man ser till att kattmamman får den vård och omsorg hon behöver, att varje kattunge som föds är välkommen, önskad och älskad, att varje katt kastreras när den inte ska användas i seriöst avelsarbete längre, att man inte avlar på en katt bara för att "den är söt" eller för att "den har ett sånt fantastiskt temperament", att man inte skriver till katthemmet och frågar om de har en okastrerad hankatt som man kan få låna för avel (ja, det förekommer faktiskt!), att varje kattunge vaccineras, idmärks, ägarregistreras, kastreras, att kattägaren har råd med alla omkostnaderna kring katterna, att kattägaren har tillräckliga kunskaper för att ta en kull ungar på sin katt, att nödvändiga hälsokontroller görs o s v, ja, jag tror du fattar vad jag menar med seriös avel. Finessen är väl att inte ha rasstandard på huskatten, utan att den får se ut "hur som helst"...? (Så länge som det inte medför lidande för katten, för självklart ska man aldrig avla på defekter). Det rimliga är väl att varje katt har samma höga status? Var i består vinsten i att vissa katter ska ha högre status än andra? Är det inte precis det som vi ska sträva efter att få bort? ## Comment 5 Author: Syntium #4: Håller helt med dig om hur seriös kattavel. Min tanke var mest kanske att det kanske blir mindre... variation helt enkelt. Att kanske grå katter försvinner, eller att de svart-vita har samma mönster. (Ber om ursäkt om jag uttryckt mig flummigt eller något, har lite svårt att tänka just nu :) ## Comment 6 Author: Uppkatten Genetik och färger är inte min starka sida, men skulle det - mot förmodan - bli ett "problem" kring huskattens färg och teckning så vore det väl enkelt avhjälpt genom att föra in raskatt-gener i den seriösa huskatt-aveln, import av huskatt för avel från annat land eller motsvarande. Men när man möter en ursöt huskatt på ett av landets katthem, med världens finaste temperament och en allvarlig ögonsjukdom, och två små kattungar som riskerar att ha ärvt samma sjukdom (?) så inser man rätt snabbt att man inte kan ha katter som springer fritt ute och parar sig, och att man inte kan avla på en katt för att den är söt eller har ett fint temperament (den måste vara frisk också och lämplig att avla på, o s v). Tyvärr vet jag inte hur det gick för någon av de här katterna, mer än att de fick nya bra för-alltid-hem. Att adoptera ut en katt/kattunge som har eller som riskerar att drabbas av allvarlig ärftlig ögonsjukdom (medförande smärta och ev. blindhet), och som alltid kommer att kräva ögonkontroller hos veterinär och extra uppmärksamhet från djurägaren, ja, det är inte helt enkelt, och ibland väljer katthemmen istället att sätta djur med sådana här sjukdomar i permanenta jourhem - för att kunna ha koll på att djuret får den omvårdnad och omsorg som djuret behöver. Man chansar inte och överlåter ansvaret till någon annan. Men så mycket bättre det vore om den här typen av avel ö h t aldrig fått bli av. När katter springer okastrerade kors och tvärs så riskerar vi att avla på alla möjliga defekter, sjukdomar och på beteenden som rädsla, aggressivitet o s v. Vilket inte gynnar kattungarna/huskatten. ## Comment 7 Author: Pyttelite #6: Vill bara påpeka att om katterna springer omkring hur som helst så blir urvalet bättre avseende sjukdomar. Det finns ett skäl till varför det är så viktigt att ha koll på avelslinjerna för raskatter. Sen är det naturligtvis inte ok att inte ta hand om sina katter. Det är också tråkigt att det inte finns plats för arbetande katter för de behövs också däremot inte förvildade katter i tätorten. ## Comment 8 Author: Uppkatten Såg statistik rörande sjukdom hos katter för några år sedan, och i den statistiken var huskatten inte tydligt friskare än andra katter (vilket jag hade förväntat mig). Vad jag menar är dock att när vi låter katter springa runt och föröka sig fritt, så får vi en hel rad oönskade problem, samt att vi får avel på djur som det inte borde avlas på. ## Comment 9 Author: Pyttelite #8: Jo, jag har oxå sett den typen av statistik men jag tvivlar ändå. Har även läst om att katter om de får välja själva undviker att para sig med släktingar men statistik är som den är. Själv tycker jag att huskatten är en fantastisk ”ras” men underskattad. Jag håller med dig om att det är ansvarslöst att ha okastrerade katter som man inte vårdar däremot är jag inte hundra på att det per definition innebär sjuka katter, men definitivt många katter. Katter är fantastiska djur och de ska vårdas och tas om hand! ## Comment 10 Author: Uppkatten Ja, man skulle behöva se hela bakgrunden till statistiken, d v s hur data är insamlad o s v. Tror inte att katter "per automatik" undviker att para sig med släktingar, det finns ju t ex misärhem där katterna även har möjlighet att gå ut, och där man ändå kan se den frekvens av missbildningar som ofta uppkommer vid inavel. Och det är definitivt så att det avlas på väldigt många katter som det inte borde avlas på. Arbetande katter är väl jättebra - men då ska det vara i en miljö där katten har det bra, OCH katten ska vara kastrerad etc. Sedan håller jag med dig fullt ut - huskatten är både fantastisk och underskattad, och jag kan själv inte tänka mig ett liv utan huskatter. Men som vi hanterar huskatten i dag - med 150 000 hemlösa bara i vårt land - DET är inte OK. De katterna far illa. ## Comment 11 Author: Pyttelite #10: Håller med dig i stora drag. Uppfattar ändå att trenden trots allt är positiv. De katthem jag har i närheten har inte lika många katter längre att erbjuda. När jag frågat varifrån deras katter kommer så får jag ofta svaret att de är ägare som tröttnat - inte otroligt att det blir allergiska problem för människor om katten kissar fel.(Obs! Satirisk kommentar) Då känns det bittert - att katthemmen får lägga energi på ägda katter som hamnat hos fel ägare. 🙁 Men trots allt tror jag att kunskapen har ökat bland kattägare. Katter är komplicerade varelser och behöver all omtanke de kan få oavsett om de är förvildade eller ägda. ## Comment 12 Author: Uppkatten Oj, jag har ju omfattande kontakter i "hittekattsvärlden" och någon minskning av antalet katter som behöver assistans ser vi inte alls. Det är helt galet många katter på kö in, och en aldrig sinande ström av katter i behov av hjälp. De enda katthem som jag känner till som har "brist på katter" är de katthem som väljer bort att ta in hemlösa katter/katter från misärhem, och som - mer eller mindre - bara tar emot ägda katter som behöver omplaceras (eller väldigt sociala hittekatter). Men på de allra flesta katthemmen så är det knökfullt, och katter i kö som skulle behövt tas in igår... Så här års prioriteras dräktiga honkatter, katthonor med ungar, ensamma kattungar där det inte längre verkar finnas någon mamma med i bilden, skadade katter och katter i dåligt skick. Däremot får t ex hankatterna ofta vänta, speciellt om de är i hyfsat skick och inte befinner sig i en akut farlig miljö. Så, nej, någon positiv trend ser jag dessvärre inte alls.... :-( ## Comment 13 Author: Pyttelite Det är olyckligt om katthemmen bara tar in ”felplacerade” katter. Katter som placerats hos okunniga ägare borde i första hand få utbildade ägare och inte en omplacering. Tråkigt om det är så att de störst behövande katterna inte får någon plats trots att det finns plats. ## Comment 14 Author: Uppkatten Ja, det är HELT galet att en del katthem står halvtomma när de flesta andra går på knäna, och 150 000 katter står på kö och behöver komma in... Men alla vill inte jobba med skygga/rädda/blyga katter, trots att de flesta säkert skulle kunna ta väl hand om i alla fall många av de katterna, om de var beredda att prova och lära sig mer om den gruppen katter. Många "skyggisar" visar sig ju därtill ha varit ägda, och blir ganska snabbt gosetroll när de väl har fått komma in och "landa" ordentligt. Däremot så är det nog bra med ett samarbete med de katthem som har större erfarenheter av den här gruppen katter, så att man kan få hjälp och råd och stöd vid behov, och att man fördelar katterna mellan sig så att det blir så bra som möjligt - för katterna.