Annons:
Etikett01-allmänt
Läst 716 ggr
Änglakort
9/28/17, 7:44 PM

Önskar jag skaffat två från början !!

Ååhhh vad jag älskar min katt!!! Jag önskar bara att jag hade skaffat två från allra första början för jag tänker att ja……det hade ju varit så mysigt!! Har ni introducerat en ny katt i familjen där ni redan hade katt ? Jag har försökt men han ville DÖDA den! Alltså hjälp vad han hatade det . Ändå är han kastrerad och ja….. Han vill väl vara ensamkatt antar jag? Har någon lyckats med ett sådant dilemma? Fått två främmande katter att gå ihop där den ena absolut inte vill?

Annons:
OberonsMatte
9/28/17, 7:46 PM
#1

Vad menar du med att du "har försökt"? Hur gamla var respektive katt och hur gick introduceringen till?

Sajtvärd Katter iFokus

Maria
9/29/17, 6:25 AM
#2

Jag har sammanfört två katter vid flera tillfällen och det  kan vara otroligt jobbigt en period. De blir ju inte vänner i ett nafs så att säga.

Sista gången så adopterade vi en hittekatt och vi hade vår 11-åriga katt hemma. Vi fick låta det lille vara i ett extrarum i en dryg vecka. Vi hade galler vid dörren så att de kunde känna varandras dofter. Efter några veckor så var de bästisar.

Jag har även sammanfört yngre katter som bara hade 8 månaders skillnad och det var likadant där. Krig i några dagar😉 men bara man tar det varligt så fungerar det.

Katter blir inte vänner på en gång. Det kan ta dagar eller veckor så det gäller att ha tålamod.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Spectabile
9/29/17, 6:06 PM
#3

Jag har också sammanfört två katter vid två olika tillfällen. Första gången var det inga problem alls. Andra gången blev lite jobbigare för att den äldre katten tyckte att den nya  var en jobbig "busunge". Men även det har varit positivt eftersom den äldre katten har fostrat "busungen" på katters vis 🙂 Men nej, det har absolut inte varit så att den äldre försökt döda

Änglakort
9/30/17, 8:59 AM
#4

Tack!!! Min hankatt var två år och jag var "barnvakt" åt en kattunge . Jag kunde inte ens gå på toaletten för min katt var redo att kasta sig över den lilla honkatten. Och hon bara låg på samma ställe hela tiden helt livrädd. Jag fick pyssla om och uppmärksamma de båda om vartannat hela tiden för jag ville inte att någon av dom skulle må dåligt men det gjorde dom nog ändå : ( Ja jösses alltså ….. Jag hade kattungen här vid två tillfällen över hela dagarna men det var en katastrof av stress för oss alla tre. Sen dess har jag inte vågat ens tänka tanken på att skaffa min hankatt en kompis för det känns som han ser det som en mardröm. Jag hade en hund också i ett år - då blev min katt helt avvisande under hela det året. Jag fick knappt gosa med honom. Men sen när hunden var borta så blev katten helt som vanligt. Nu är han så tillgiven och go när det bara är vi. Kan det vara så att han helt enkelt vill ha mig för sig själv? Vara ensambarnet liksom. Herre på täppan.

Änglakort
9/30/17, 9:02 AM
#5

Jag tänkte med en katt till att det vore snällast mot honom att ha en polare här hemma. Vara två katter som har även varandra. Men det kanske bara är nåt att acceptera att han inte vill ha en polare? Jag vet inte…

Maria
9/30/17, 9:02 AM
#6

#4 Fast två tillfällen  är ju ändå bara två tillfällen.

Det kan ta dagar eller veckor för de små att lära känna varandra.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
OberonsMatte
9/30/17, 11:28 AM
#7

Katter blir väldigt sällan kompisar om de bara har en dag på sig. Det tar oftast flera dagar innan de ens accepterar varandra och ännu längre innan de är så trygga med varandra att man kan kalla dem kompisar.

Har man bara haft en katt tidigare är det också lätt att missförstå katternas beteenden mot varandra. Det som ser aggressivt ut kan vara osäker nyfikenhet eller t.o.m. lek.  Det kan också vara mer dramatiskt för ensamkatten själv att för första gången få en kompis än vad det är för katter som är vana vid att det tillkommer nya katter ibland.

Det är superviktigt att inte stressa upp sig själv (och därmed även katterna) med sin eventuella oro för hur det ska gå,  utan verkligen tänka på att bara vara som vanligt, lugn och avslappnad. Då känner din katt att det kanske inte ÄR så jättekonstigt och läskigt som han först trodde. Är du spänd känner han att även du(!) tycker att situationen är konstig, läskig och kanske farlig.

Sajtvärd Katter iFokus

Upp till toppen
Annons: