Oskar föddes på katthemmet som jag är volontär på, såg honom när han var fyra dagar gammal för första gången, men det visste jag inte då. Han och två av hans syskon såg precis likadana ut, så kärleken för just Oskar blomstrade när de vita tårna smög sig fram, hur gammal han nu kan ha varit då.. två veckor gammal? en vecka? Sedan dess har jag varit kär i honom, och när han var 10 veckor gammal fick jag tillåtelse att boka honom, jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv tror jag, grät tills jag fick slut på tårar tror jag..

Lukas (&Hans, rip) föddes hos våran granne. Det här blir lite komplicerat och jag minns inte riktigt helt, men jag minns att det började med att vi var kattvakt åt kattungarna, men hon som egentligen skulle köpa dem hörde aldrig av sig så vi fick ta över dem, precis som vi ville. Det är ganska precis 3 år sedan nu, lite mer.
(det var något sånt.. minns som sagt inte helt) 
Hans dog tyvärr i november förra året.

Smille föddes -99 och jag var fem år gammal när han kom hem till oss vid jul. Därför kan jag inte säga så mycket om det. 

Jonna - när Lukas bror Hans dog behövde han en ny vän, så jag och mamma åkte till det lokala katthemmet, där jag fastnade för en annan katt från början, men efter att ha varit där några gånger med min pappa och min bror (det var vi som skulle ha katt, inte mamma) visade det sig att hon faktiskt var ganska elak. Min bror hade samtidigt fattat tycke för en annan liten sköldpaddsfärgad katt, jag hade faktiskt inte sett henne förrän jag hittade min bror inne hos henne, och där var han länge. Jag lovar att kärleken syntes i ögonen på honom. Det var den katten han ville ha. När katten tittade åt mitt håll kunde jag inte göra annat än hålla med om att hon var en oerhört stilig katt. Men hon var blyg, så jag tvekade, det gjorde även pappa ett tag. Det blev hon till slut, och det lär vi aldrig ångra. Kan tillägga att min bror fick välja katt lite eftersom Hans som dog var min brors älsklingskatt. 

Dixie fanns även hon på det lokala katthemmet, och en gång när vi alla var där (även min mamma som egentligen inte skulle ha en till katt) så gick jag in till en liten lurvig svart honkatt. Jag tog upp henne i famnen, där hon sa sig på en gång. Jag ropade på mamma att hon skulle komma och titta, vid det ögonblicket blev min mamma kär. Hon skulle absolut adoptera den där lilla svarta lurvbollen som hade lagt sig tillrätta i min famn. Efter mycket funderingar angående gamlingkatten hemma (Smille) som faktiskt inte tycker så mycket om andra katter, blev det ändå som så att mamma adopterade den lilla lurvbollen. Kärleken vann.

Gumman/Dimma/Diesel/September: Lång historia som jag ska göra kort. En dag börja där stryka runt en katt i området, hon skrek och sökte människor men var skygg. Vi såg henne ett par gånger innan hon försvann. Några månader senare kom hon tillbaka och la kattungar i vår trädgård (vi locka hit henne med mat pga alla i området inte gillar katter). Vi kunde inte ta in henne då pga vissa omständigheter. Men 2 ungar hitta vi hem till. 4 månader senare kom en ny kull ungar och denna gången kunde vi ta in honan + ungar och bestämde att honan (Gumman) skulle få stanna. Stanna gjorde även Dimma och Diesel från första kullen och September från den sista.

Laa-Laa: Vi hade fått kontakt med en förening som hjälper hemlösa katter när vi tog in Gumman och hennes ungar, de hjälpte oss hitta hem till några av dem. Så när det var dags för en till liten här hemma så gick jag in på deras FB-sida då det inte kändes mer än rätt att kolla med dem först. Blev genast helt förälskad i en liten röd hona, som var ända kvar från en kull på fem. Så ringde och prata med en i föreningen och efter ett besök fick jag lov att tinga henne. Resten av familjen smälte när de fick träffa henne och idag är hon familjens lilla charmtroll ^^

Jag surfade runt på lite olika sidor och kollade mest för skoj skull då jag eg. inte hade tänkt köpa en katt förrän till hösten och absolut inte en vuxen, ville ha en kattunge som jag kunde forma själv. Så mycket för det, en dag kollade jag in på ett katthems hemsida och föll pladask för en av katterna där. Beskrivningen av henne var precis vad jag ville ha hos en katt, jag ville ha en som gärna satt i famnen och var orädd av sig men nej jag skulle inte ha en katt nu och med tanke på hur fin hon var så var hon säkert redan bokad men att de kanske inte hade hunnit ändra det på hemsidan än.

Det gick inte så bra att försöka övertala mig själv och jag var in på hemsidan dagligen under en 2-3 dagar och hon var fortfarande kvar så det kändes som att det var meningen och jag gjorde slag i saken och kontaktade katthemmet. Under samtalet så fick jag reda på att det var en annan som skulle komma och kolla på henne om någon dag men om det inte skulle bli något av med den så var vi så välkomna att komma och hälsa på henne.

Dagarna släpade sig fram och när vi inte hörde något så tog jag förgivet att hon hade blivit bokad men jag ringde och kollade för säkerhetsskull så visade det sig att de hade försökt komma i kontakt med oss men slagit fel nummer, den andra hade backat ur p.g.a. personliga omständigheter så vi satte oss i bilen samma dag och åkte de dryga 10 mil vi hade till katthemmet och besökte henne och det kändes bara rätt och samma från katthemmets sida.

Vi behövde vänta några dagar innan vi kunde hämta henne då stygnen efter kastreringen skulle tas och hon skulle besiktas men när det var gjort så fick hon äntligen komma hem och här kommer hon få stanna tills den dagen hon dör❤️Jag var lite orolig i början över hur hon skulle reagera på hundarna men hon var helt lugn hela tiden och fräste bara lite om de var för påflugna men det gick över efter bara någon dag så det är inte omöjligt att hon har erfarenhet av hundar sedan tidigare, hon är hur som helst världens underbaraste katt😃

Jag träffade Isidor när han var 4 veckor hos stödhemmet han bodde i. Jag var först inte speciellt intresserad av honom då han var bara 4 veckor, så jag tittade mest på kull nr 2 som var 6 veckor. Jag kände ingen direkt connection till nån av dem, tills jag plockade upp Isidor. Höll upp honom framför ansiktet och då slickade han mig på nästippen.. Då var jag fast :) Nässlickandet pågår fortfarande.. När han varit hos "mormor" i två veckor. så var han så lycklig av att komma hem till mamma, så han tvättade min näsa tills den började blöda. Aj :) Just nu ligger han i knät medans jag skriver.. Han är VÄÄÄLDIGT mammig..

Maud träffade jag när en förening jag jobbade med helt plötsligt ringde och frågade om jag kunde ta en stödkatt, nu, på en gång! Jag bah eeh.. Jaaaa men eeh jag är inte hemma, så kom ikväll. Så när jag kom hem slängde jag ut allt från extrarummet så Maud kunde vara där inne till en början. (det behövdes sedan inte iallafall). Så fort hon kom till mig så jamade hon olyckligt, heeela tiden. Väldigt mager och skitig i pälsen och ganska osäker av sig. Det tog dock bara någon dag innan hon kröp upp och lade sig på min mage. Hon var då två år och hade levt i stödhem hela sitt liv.. Vägde ca 2 kg när hon kom till mig. Idag är hon 3 år och väger närmare 5 kg.. Vilken jag vet är för mycket, men hon är inte smällfet, bara knubbig.. Håller på att byta foder, och hoppas vikten ska lägga sig lite med porta 21 :) Jag adopterade henne i våras när hon bott hos mig i ett år som jourkatt.

Luffe träffade jag på slaka djurhem. Jag, mamma, syrran och mostern skulle bara åka och titta. Vi planerade att köpa katt senare på året. När vi kommer in så ser jag en liiiiiten tigrerad liten kisse i hörnet. Är det en kattunge? En hona? Lade märke till hans småsmå supersöta tassar.. "hur gammal är han?" frågade vi. ca 3-4 svarade dom.. Jösses vilken liten herre vi tittade på. Han kuttrade och strök sig mot stängseldörren som var emellan oss. Jag praktiskt taget tvingade mamma att tinga honom på en gång. Vi måste ju bara ha den lilla kutterkissen.. Nu är det 3 år sedan vi adopterade honom. 3.5 kg väger den lilla herren. Kuttrar fortfarande glatt när man pratar med honom. Han fick följa med mig när jag flyttade hemifrån.

Jag har även en jourkatt vid namn Nalle, som kommer från en kattkoloni. En stor herre med små ögon och ser alltid lite osäker ut, men det är mycket hans ögon som ger det intrycket. Han är fortfarande rädd när man klampar runt, men sätter man sig på golvet så kommer han fram direkt och voltar runt på golvet för han är sååå kelig. Nästan så han gör kullerbyttor :) Han är gråtabby med speciell åäls. Stråna är tunnare än vad de brukar vara på katter så han känns som en kattunge i pälsen. Så mjuk :)

Bilden är på Nalle som gosar i sängen

Tissen:

Den 9:e januari 2010 följde jag med min kompis till ett stall där hon har sin häst för o hjälpa till.

Det var 20 minusgrader ute o en väldans massa snö.

Plötsligt började min kompis hund att skälla, jag försökte se vad han skällde på?

En svart liten prick syntes i den djupa snön.

Jag gick fram för o se…..såg då den mest ynkliga lilla svarta kattunge jag nånsin sett.

Den hade försökt o komma fram till oss.

Någon mer hjälp med hästen fick inte min kompis,näää nu hade jag en kattunge i famnen o hon låg på mitt bröst under jackan o tittade o tittade upp på mig.

Hon öppnade munnen som för att jama men det kom inget ljud ut.

Hon smög sig in i mitt hjärta o jag beslöt mig för att ta henne med mig hem, henne syskon fick oxå komma med mig.

Väl hemma upptäckte jag att hon hade skabb o förfrusna trampdynor.

Hennes svarta päls var gråaktig pga näringsbristen.

Snart var hon dock av med skabb o pälsen är idag blank o svart.

Hennes trampdynor är bra nu med men dom ser ärriga ut.

Än idag kan hon inte jama riktigt utan hon låter väldigt lustig, dock är hon frisk o älskad.

Hon fick namnet Tissen då hon var en liten, liten tissunge.

Marängen:

December samma år så fick jag höra att polisen omhändertagit några katter från en man här där jag bor.

Några samtal senare så fick jag lov att köpa en av dom från polisen, utan att ens ha sett henne.

Men då jag fick se henne så var hon var det vackraste jag någonsin sett.

Hon var dock väldigt smutsig, gulaktig i pälsen o smuts i öron, nos o ögon.

Hon stank som en soptipp.

Hon hade öroninflammation oxå, det var inge kul.

Veterinärbesök o många bad senare så är hon min lilla Maräng.

Idag är hon en katt som vet hur man ska njuta av livet.

Mina katter som jag älskar över allt annat!!!!!!❤️

**Findus
**Min sambo ringde i smyg på  en annons med kattungar, vi åkte upp och jag fick själv välja. Första gången jag träffade Findus 🙂

Fia
Vi var och fikade några gånger hos hennes matte. Då träffade vi henne. Sedan gick hennes matte hastigt bort och då flyttade hon hit här 🙂

Skrollan
mamma kom hem med henne när hon va en liten fis , 
det var bra en vecka före min födelsedag, sen dess ha hon varit med mig hela tiden (sen 2008) <3

Missan (som tyvärr ee död)
pappa hade lovat mig en katt, o hans kompis hade tre som hon skulle sälja, men den vi skulle köpa egentligen ville inte komma fram till mig haha , men missan( som då hette mormor) kom fram direkt, hon va den blygaste o fegaste o som inte bruka gå fram till nya folk, 
men hon fick följa med mig hem <3

Sessan/Prinsessan (som är död)
hittade vi på en camping som pappa jobbade på,
hon va jätte smal o de var början till vintern så antog att det hade varit en sommarkatt , när vi matade henne vart hon helt galen flög på maten som om hon aldrig hade fått mat förut, 
så hon fick flytta hem till oss <3

Såg en tidnings annons från en privat person som hade tre kattungar till salu. Den ende som var kvar var den svarta hanen så jag tingade honom, båda honorna en svart-vit och grå gick först. Fick åka tillbaka och hämta honom när han var 12 veckor.

Tjejen var en av 5 st. kattungar alla svart-vita som blivit räddade tillsammans med sin mamma av Katt Kommando Syd. Mamman var jätterädd och satt gömd borta i ett skyddat hörn, medan ungarna var alla framme och nosade på mig. Jag valde den som kom tillbaka flest gånger och lät mig lyfta upp henne. Även henne fick jag vänta på i några veckor.

Den yngsta hanen hittade jag i ett av grannhusen, tjejen som hade mamman och 3 st. kattungar hade satt upp en lapp om någon ville tinga någon av ungarna. Jag ringde och fick komma direkt det var en svart-grå hona och en helt röd kille och så såg jag denna lille röde ligga och sova på en stol och plötsligt rörde han lite på sig och jag såg en liten vit baktass sticka fram. Den skall jag ha, sa jag och så blev det. Visste inte ens hur han såg ut i ansiktet förrän han var 10 veckor gammal och sen hämtade jag honom också när han var 12 veckor.

George, Yuki, Frostbite, Summer, Hailey och Jasper bodde redan här då jag flyttade hit. Sedan dog George (skada i ryggraden, blev lam och fick avlivas) och vi fick en ny katt som var dräktig. Hon fick fem kattungar. Vi tror hon kastades ut ur bilen då det tyvärr händer ibland eftersom vi bor i slutet av en grusväg på landsbygden. Frostbite fick fyra ungar och Summer fick en. Vi trodde Summer bara var skendräktig men fick en liten kattunge. Blir en del kastreringar gjorda nu i höst är planen men några kattungar behövs för att hålla igång gården och kolonin funkar bäst om dom introduceras av en mamma annars är risken stor att de jagas bort. 

Nu har vi kvar Ninjas kattungar (bonuskatten, hennes kattungar är tyvärr för skygga för att fångas då Ninja inte litar på folk. Men det blir bättre m.h.a. burkmat) och tre av Frostbites ungar. En har varit utannonserad ett tag men hitills har ingen varit intresserad. Nackdelen då man sparar kattungar till 12v här - amerikanerna vill ha 6veckors kattbebisar. :( 

Så snart Ninjas ungar är lite bättre att hantera lär de bli utplacerade med i nya hem men tills dess hjälper de till fint att hålla råttbeståndet nere.

#9 Oj vad du är snäll som tar hand om dessa katter. 🙂

Men vad hemskt att dom vill ha 6 veckors kattunger……jag som tyckte att 8 veckor var hemskt…….stackars små bebisar! 😕

Vilket fint arbete du gör!!❤️

#10 Jo man gråter blod när man ser alla annonser om kattungar som skänks bort vid 6v. :/ Var några som vi känner som hälsade på då ungarna var 4v och mamman till barnen sa "åh, 4v, då kan ju du flytta hem till oss om två veckor!" och varje hår i min nacke reste sig. Hon fick ingen katt. 😛

Här är bild på Ninja. Är faschinerad över hennes gigantiska öron. 

Undrar om jag borde göra en bildtråd? 🤔

# 11. Blir nyfiken nu, vad säger den amerikanska lagen om kattbebisar som flyttar så tidigt? Finns det någon lag över huvudtaget eller är det olika i olika stater? Vilken bor du i?
Glad att du tänker på "svenskt vis" och kanske upplyser så mycket du kan även om de inte lyssnar just nu. Så småningom kanske de lär sig också!

Bor i Minnesota och det verkar inte finnas lagar alls. :( Kattens status är inte den bästa tyvärr. Men jag försöker utbilda de jag kan. Hade kattungarna inomhus första 4v för att vänja vid människor, dammsugare, kattlåda och hålla koll på dom och ha dom i tryggt förvar. Sedan hade de utetid där de lärde sig jaga och vara katter. En kattunge hamnade hos en gammal vän till Mike (som jag bor med) och hon har haft katter i säkert 30 år. Hon sa att hon aldrig sett en sån framåt, glad och social kattunge. 

Jag lär när jag bott in mig bättre ställa till med massa besvär för staten dock. Maila runt och försöka öka kattens värde och försöka skapa en åldersgräns för kattungar och förklara varför det är så otroligt viktigt. Men innan jag gör det ska jag forska runt lite. 

Det är fler regler på att flyga med katt än det är att föda upp dom. 😡 Kastreringspriset är skyhögt, kattungarna skänks bort, humane society och andra räddningsställen är ÖVERFLÖDADE med katter och 50% avlivas på plats oavsett utseende eller personlighet. Blir inte bättre av att kattungar och valpar säljs i djuraffärerna. :/

Tack i alla fall för att du försöker!
Tittar varje dag på Animal Planet och där visar de ju ofta från USA´s Djurpoliser och det är fruktansvärt.
Fast så är det väl i stort sett över hela världen inte bara i USA. Även Oprah hade ju ett program om hundfabriker och sådana ställen, hon sa själv att hon inte hade en aning om hur detta gick till och att hon nu kämpar mot fabrikerna. Några har ju redan fått lägga ner!
Dessutom sa hon att programmet har aldrig varit så välbesökt eller så nerringt som just det avsnittet blev!
Vi kan inte rädda alla, men om alla räddade en skulle vi komma långt!

Alla bäckar små blir till en å, som blir en flod som blir till…….
Vi kommer att segra!🏆

#14 Tack 🌺 Jo därför jag långtidsplanerar nu innan jag gör något för att läsa på vart man ska slå till och få fram lite av en taktik så det inte skriks för döva öron. Vill stoppa att valpar men helst även kattungar säljs på djuraffärer. Vet inte vart kattungarna kommer ifrån om det är privatpersoner eller ej - men jag vet vart valparna kommer ifrån och det är fruktansvärt. De får vara hur söta de vill, det ska få ett slut. 

ASPCA (tror jag det var) försöker få folk att sluta handla hos djuraffärer som säljer dessa valpar eftersom även om man köper ett halsband så låter man affären fortsätta. Lär även så småningom lämna ut utskrifter på puppymills och fakta med bilder till djuraffärer som säljer valpar. Kanske även försöka få tidningen att sprida information. Trycka på att media som faktiskt har makten att göra skillnad borde bry sig om djurens välfärd.

Får se hur det blir. Jag lär vara hatad en vacker dag. *S*

Jag skulle köpa en grå fin kattunge….trodde jag….tills den här lilla plutten bet mig i foten och klättrade upp för mitt ben. Kärlek. ❤️

#15 Du lär vara älskad oxå!🙂

#16 Men oj vilken sötnos! 😍

#17 tack! 🌺

# 15. Kärlek vinner över hat!❤️ Du kommer att vara älskad av alla oss "djur"människor" i alla fall!😉

#19 Nu blev jag rörd! 🌺 Tack!

var 6-7 år då jag träffade min allra första katt, tussan. mamma tog med mej till någon som ville sälja bort sina kattungar för en "symbolisk" summa då. 

jag fick titta på kattungarna och blev förälskad i min lilla tussan, som vi också tog hem samma dag, tyvärr var hon bara 10 veckor gammal. vi lärde oss långt senare att det var fel. detta var också drygt 20 år sedan nu och hon finns inte längre med oss, dog 19 år gammal, älskad och saknad av hela familjen <3

sen när jag flyttade hemifrån ville jag ha katt igen och min kusin som tyvärr hade sina utekatter okastrerade hade fått en kull och hade en liten krabat kvar som hon körde hem till mej då, han var då runt 4-5 månader, och det var även första gången jag träffade honom, men han är min lilla underbara pälskling, nog aldrig träffat en sån lugn, försiktig snäll katt som han - och alla som träffat honom älskar honom :) han är 6 år idag och tyvärr drabbats av kronisk njursvikt.

sen gjorde jag det misstaget igen, att jag skaffade en till kattunge utan att träffa henne först (men hon var 13 veckor så något hade jag lärt mej), eller ta reda mer om henne eller se till att hon var försäkrad från början. det har medfarigt sina problem, hon hade trichomonas när hon kom till mej och försäkringen gällde såklart inte eftersom jag tog försäkring samma dag jag fick hem henne så hade karensdagar :/ men hon är min underbara lilla busunge och väldigt social och pratig och mysig och knäpp hehe :)

men efter detta hittade jag detta forumet och lärde mej att googla och söka information lite mer, så, blir det en till katt nån gång i framtiden blir det från katthem (eller möjligen en sphynx lr bengal) om jag nånsin kan övertala min sambo om fler katter :P