Jag skall berätta en historia om en katt, min katt. En dag på jobbet kom en tjej med en bild på en kull med kattungar. Hon gick runt och frågade om någon ville ha katt. Jag svarade "Jag vet ingen som vill ha, men jag vill ha." Hon svarade "Seriöst, tar du en?" Jag funderade och svarade "Jag sms:ar min kille o frågar." Svaret dröjde inte länge, på telefon skärmen lös ett "Ja,varför inte." Jag bad henne skicka bilden på kattungarna. De var 2 svarta, 1 grå och en brunrandig med vita tecken. Hemma frågade jag min pojkvän vilken han tyckte bäst om han sade "Den randiga, han ser ut som en "äkta" katt." Vad skulle han heta då? Jag bollade med namn som Curry, Tofflan o Tiger. Men dag så slog det mig att kattungen skulle heta Ru, kort o ,kraftigt. Det gick några månader o Ru var påväg hem en 80km lång färd. Lyckan var enorm, min första helt egna katt låg i transport buren! Hemma öppnades buren och ut hoppade min gosiga lilla kille. En duktig rakkare som utforskade vår etta galant. Tiden gick Ru växte, kastrerades o chipandes. Vi flyttade till en två på marknivå. Ru skulle få en kompis, en liten stövar valp. Valpen å Ru blev snabbt vana med varandra de lekte med varandra i smyg när matte o husse inte såg på. Vi fick gå ut med valpen så ofta att Ru blev sällan rastad så vi bestämde oss att släppa Ru ut o gå fritt på dagarna, senare lagade vi en lucka å Ru uppskattade den nya friheten. Ru var ingen vanlig katt, han följde mig till mamma o pappa o kom tom in o äta skinka o ost. Han tom väntade på mig om jag gått in någonstans en stund. Varje dag jag kom hem kallade jag på honom o han kom direkt, så glad o så lycklig av att se mig. Jag älskade att komma hem då jag viste vem som mötte mig. Den 17.08 gick jag o hunden till parken o leka. Jag såg Ru sitta på balkong räcket jag tror klockan var ca. 19. Jag gick ut till bilen o körde iväg. På kvällen såg jag o min pojkvän på Tv som vanligt matade hunden o jag fylde på lite torrfoder åt Ru. Jag funderade om jag borde söka in honom till natten men tänkte sedan att det är så fint o friskt där ute att han kan gå ennu en stund om han vill. Den 18.08 vaknade jag av ösregnet ute. Ru var inte hemma! Han borde ju va inne när de öser sådär! Matskålen var full, orörd. Jag sprang ut med hunden o ropade o ropade. Vi sökte Ru i fyra dagar, fyra dagar som jag aldrig vill uppleva. Jag grät o var arg allt om varan. Men mest hoppades jag att han hade det bra var han än var. Den 22.08 ringer pappa mig på jobbet. Ru är död, tåget har kört på min katt. Min värld rasar, jag gråter o gråter. Jag får lämna jobbet för den dagen. Min pojkvän har hämtat hem Ru. Han e fortfarande fin, så fin. Jag håller honom i famnen, han är kall men mjuk. Vi tar farväl o begravar honom vid min gammla katt Alma o mormors katt Wasa. Jag tror han vakar över mig. En natt då jag vaknade såg jag en randig kattliknande figur ligga vid sängen ,jag tror det var Ru som kom o såg till att matte har det bra. Jag somnade lycklig då jag viste att han inte lämnat mig ännu. Ru du är saknad varje dag, varje timmer, varje minut o sekund. Matte älskar dig för evigt.