Det bara blev så, fastnade för en katt på ett katthem och hon fick flytta hem =) Har haft huskatter tidigare men även raskatt, kommer dock inte stödja huskattaveln något mer utan i så fall blir det adoption från ett katthem om det blir aktuellt med huskatt igen när Luna inte finns längre.

Då fanns det bara huskatt i mina tankar. Sedan med tiden blev jag nyfiken på raskatter också. Men det är något speciellt och unikt med huskatter, kan inte leva utan en.

Förmodligen har det att göra med att vi hade huskatt när jag var liten. Först en som kom från ett katthem och hade bott på en balkong tidigare och sedan en som bott på en bondgård med andra katter men där blivit "mobbad" av de andra katterna så hon behövde ett nytt hem och kom då till oss. Raskatt har liksom aldrig varit aktuellt för mig. Min ena är en hittekatt och den andra kom till mig som kattunge.

Huskatter finns i alla färger och storlekar, vi fastnade för de katter vi har nu som råkade vara huskatter :) hade jag mycket pengar skulle jag köpa en Ragdoll, men jag har inte råd med en raskatt.

Jag har haft 29 jourkatter och det var nr 27 som jag inte kunde släppa och dessutom först då jag hade möjlighet att adoptera en kisse :)

Tar alltid mina djur från djurhem, där finns det mest huskatter. Dessutom tycker jag det är den vackraste "rasen" eftersom de kan skifta så i utseende. Hade det inte funnits så många övergivna katter hade jag kanske kunnat tänka mig att köpa en raskatt men det lär aldrig bli av så som verkligheten ser ut idag.

Jag skaffade mina två huskatter från katthemmet i stan, dels eftersom jag ville hjälpa katter att få ett hem, samt underlätta för de som jobbar med katthemmet. Jag valde att adoptera två vuxna katter eftersom jag inte ville ha en kattunge. :) Det är nåt fint med huskatter, men jag tror inte jag vill ha alldeles för många. Jag tänker nog alltid ha minst en adopterad huskatt hemma hos mig, men annars är det raskatter som gäller. Dels för att raskatter testas för sjukdomar mm innan parning (om man har en seriös uppfödare). ^^

Både det att det egentligen inte var nån tanke på raskatt då jag sett en sån kanske 1-2 ggr i mitt liv

Sen så har vi bara lantraser och bondkatten är ju typ ish katternas lantras

sen så har jag hört talas om många bondkatter som är bra jägare men inte nån vad jag minns) som är raskatt och vi ville ha ohyrebekämpning (förutom gos då)

och sist men inte minst så var det inte vi som valde ut vår katt då hon egentligen är min systers hon är bara typ på foder här resten av hennes liv

Skaffade min första katt när jag var 12 år och det blev väl huskatt för att dom var lättast att få tag på. Dessutom kände jag knappt till någon kattras då.
Varför det blev en andra huskatt är för att min syster köpte en katt åt mig som en liten överraskning och vi gillar huskatter.

Jag föll för min grabb, plain and simple. Innan så lutade det åt huskatt, då jag helt enkelt inte har en massa tusenlappar att hosta upp på en raskatt och de raser jag är mest sugen på inte skulle passa i mitt hem - det var inte helt inristat i sten men planen var att höra med katthemmet till våren när jag egentligen planerat in kattköp. Men så såg jag min Göte i en annons och föll så totalt för hans blick, försökte avfärda helt men jag kunde verkligen inte släppa den där lilla killen. Så lite senare mailade jag uppfödaren med lite funderingar kring temperament framför allt, då det är viktigast för mig - jag har tex smådjur som jag inte vill behöva göra mig av med utan ser ju helst att katt och smådjur i samma lägenhet funkar. Göte visade sig vara den perfekta katten för mig så då fick han flytta hit :)

Hemlösa kommer inte med stamtavla så när jag tog in min gosse blev det automatisk en huskatt. Sen ville jag adoptera från katthem, det är väl mina anledningar till att jag har huskatt.

Min sambos morbror fick en oplanerad kull då hon åt P-piller, men vetten sa att hon troligtvis var immun eller så kanske hon spytt upp pillret.

Nåväl hursomhelst skulle mina sambo dit, och uträtta något, vad vi inte visste vara att de hade kattungar. De var bara någon dag gamla första gången vi såg dem, vi tänkte väl inte riktigt på att skaffa katt just då. Men jag som haft katt när jag bodde hemma kunde bara hålla mig i två veckor innan jag övertalade min sambo att vi skulle ha honom, så nu 11år senare ångrar vi inte en sekund att vi skaffade honom🙂

Vår andra katt, som nu är 8år, skaffade vi via blocket, efter att ha ringt på flera olika annonser, så hittade vi slutligen en som hade kattungar i kvar. Hon var mer vild än tam, så köper jag katt nästa gång via blocket så tänker jag åka och hälsa på innan och se hur kattungarna har det.

Känns ju extra bra också att ha "räddat" katterna från en osäker framtid, och att honkastraten sluppit hamna i ett annat hem där hon kanske skulle ha fått en kull oönskade ungar.

Jag tvivlar inte på att det lika gärna skulle ha varit en raskatt som hamnat härhemma om min sambos morbror eller någon annan i vår närhet haft en kull.

Det känns ju alltid lite extra bra att veta att katterna får ett bra hem också, då jag värdesätter mina Huskatter lika högt som Raskatter, det är ju ändå personligheten som måste stämma och då spelar ju rasen ingen roll.

Våra två första var det en släkting som fick en kull "av misstag", så då tog vi två ungar. Dom andra två är från pappas katt, en hona som gick ute okastrerad (och tillslut blev påkörd av en bil).

För mig blir det inga fler sånna katter. Nästa blir förmodligen raskatt, annars en hemlös från ett seriöst katthem (:

Vi gick i katt tankarna och såg dessa små bedårande svart och vita små kissarna på en ridskola som bara ville bli av med dom, sagt och gjort så tog vi hem vår underbaring och där efter har det bara varit huskatter här :)

Någon gång i framtiden kanske en ragdoll ska få flytta hit, men jag trivs alldeles utmärkt med mina fina husisar. Dom gör huset så hemtrevligt så! ❤️

För att vi behöver skadedjursbekämpning och jag upplever att huskatten är bäst för det jobbet. Älskar att de är så lugna och keliga och ändå har bra päls för alla årstider och bra jaktlust. :) Så är de himla fina med. :)

Själv har jag haft huskatt sen jag föddes . Fick min egen huskatt när jag var 7 år, en oddeyed vit katt som blev 18 år. Året var 1961 och raskatter fanns det inte så gott om.😃

Då jag även varit aktiv inom hitterkattsrörelsen och varit jourhem till ett antal kattungar så föll det sig naturligt att ta hand om ett par av dem. Jag har under årens lopp även hjälpt några katter att finna hem. Även om jag vid 50 års ålder skaffade en britt som jag längtat efter. Jag har 3 britter numera och 2 huskatter.

Det jag tycker är så synd är detta överskott på huskatter som finns i landet och som ingen vill ha och huskattens ställning och status. Själv försöker jag dra mitt står till stacken genom att stödja ett katthem med pengar och  samt lite prylar.

Naturligtvis så är samtliga katter både chippade och märkta i öronen, kastrerade, vaccinerade och försäkrade.

Den ena liksom bara flyttade in i mitt hjärta och hem så hon fick stanna kvar. Ett halvår senare så gjorde den andra samma sak.

För dom är bäst!

Jag skaffade huskatt för att det fanns en som behövde hem, precis när vi hade bestämt oss för att eventuellt köpa ett brittiskt korthår som kompis till vår ragdollhane. Istället blev det huskatten Lennox som flyttade in.

Jag valde att stötta ett katthem, ville dessutom ha en vuxen katt och plötsligt fanns hon där: Missy. Såg henne på bild och visste att hon var MIN. Tyvärr fick jag ta bort henne efter bara sju månader, hon hade FIP och det fanns inget att göra…

Under kvällen har jag blivit tillfrågad om jag kan vara jourhem åt två katter som kommer från samma ställe som Missy gjorde och jag kommer nog göra det. 

Nästa katt blir förmodligen en raskatt, att ta bort Missy så snabbt och oväntat har gjort mig rädd för att behöva förlora en katt så snabbt igen. Visst kan raskatter vara sjuka, men kommer isf välja en frisk ras där uppfödaren valt att testa för alla vanliga sjukdomar hos rasen. Men även då kommer jag välja en vuxen katt. Kattungar är inget för mig.

Vi har alltid haft huskatter när jag växte upp. Det dök alltid upp katter som behövde någonstans att bo och mina föräldrar är riktiga kattmänniskor. När jag flyttade hemifrån berättade min pappa om två kattungar som kommit in till ett katthem. De flyttade hem till mig. På den vägen är det. Jag får stålsätta mig numer för man kan inte ha för många katter och det fortsätter att dyka upp katter i min väg. Nu har vi fem stycken och en mycket harmonisk grupp.

Kan ju förtydliga mitt tidigare inlägg #19 att båda är katthemskatter.

Fast egentligen så skulle vi inte ha katt, vi hade tänkt oss en omplaceringshund (via Hundstallet).

Men det blidde tydligen två hittekatter i stället. Som egentligen inte heller skulle stanna kvar någon av dem. Oups…

#22 Tror du menade inlägg #17 :)

Ja det menade jag ju så klart!

roligaste djuret som finns händer saker hela tiden