Idag är en sorgens dag… 
Idag var min Misse tvungen att lämna oss alla…

I nästan 14 år fanns du där med oss. Jag har följt dig ända sedan du endast var 6 veckor gammal, och du har funnits vid min sidan från min tonår ända tills jag idag är vuxen. Vi har följt varandras steg här i livet i vått och i torrt.

Du fanns där för mig i mina jobbiga tonårsdagar. När jag ofta var ledsen, så erbjöd du mig alltid din tröst. 

Du fanns även där när jag kämpade med mina vuxenbekymmer och även då fanns du där för att skänka mig glädje då allt kändes som jobbigast.

Tänk att aldrig mer få känna din päls mot mina fingrar. Att aldrig få känna när du spinner i min famn. Tänk att aldrig få en puss på min näsa av dig något mer.

Det känns helt overkligt att våran långa resa tillsammans redan ska vara slut. 

Tårarna rinner för min kind när jag tänker på att jag aldrig mer få se dig. Min underbara Misse, du var ju världens bästa kisse!

Nu är du en ängel och jag hoppas på att när tiden är inne för mig, att vi åter få se varandra och återförenas med varandra. Då kan jag åter få krama om dig och känna din puss mot min näsa igen.

Vila i frid Misse!