RIP våra kattänglar
Jag tänkte göra en tråd där man lägger in bilder på sina avlidna små kattänglar, och kanske skriver lite om denne katt. En liten minnestråd för våra avlidna vänner 🌺🐱
Never look down on someone unless you're helping them up ~
Jag kan väll börja med att lägga in en bild på min katt Mozart, som vi var tvungna att ta bort 2008. Han blev sjuk, och skulle inte ha överlevt en operation då han var för gammal, så veterinären sa att han behövde få somna in. Han var då tolv år gammal.
RIP Mozart 96-08 🌺
Never look down on someone unless you're helping them up ~
Hans, 30 mars 2010 - 24 november 2012❤️
En fantastisk hankatt som älskade allt och alla, han älskade att bli kliad på magen, gå ut och gå i sele & att leka med en speciell leksak.
Något ingen av oss kommer glömma är hur högljutt & underbart det lät när han kurrade, vilket han gjorde typ hela tiden..
Finns fortfarande ingen förklaring till hans plötsliga sjukdom & död.. fortfarande väldigt många obesvarade frågor & fortfarande en oerhört tung sorg och saknad.
Minnet av den hemska dagen då han lämnade oss är lika stark nu som det alltid har varit, kommer aldrig glömma det, det var en mardröm som man önskade att man skulle vakna upp från.. Men tyvärr var det ingen dröm utan det var på riktigt. Minnet av våran lilla älskling som ligger likstel när man kommer fram till veterinären & när man insåg att han dog bredvid mig i baksätet på min egen bil, det kommer aldrig försvinna, det kommer plåga mina tankar & minnen av honom livet ut.
En av våra bästa vänner lämnade oss den där dagen en månad innan julafton & det var den värsta sorgen jag någonsin har tvingats gå igenom.
Minns hur vi fick sätta oss och åka till Faluveterinärerna från Gävle för att de var de enda som svarade för att det var lördag.
Minns även att min bror som var hemma hos våran kusin som fyllde år, skrev till mig och frågade hur det går med Hans.
Ni kan ju tänka er hur det kändes att behöva åka hem till den här kusinen för att berätta för min bror att Hans hade dött..
Har aldrig sett min bror så ledsen, det var hans älsklingskatt som lämnade oss den dagen.
En tung dag för oss alla i familjen, dagarna efteråt var inte lätta heller.
Allt man gjorde var att fundera & tänka..
vad hände? varför? hade han ont? vad var det för sjukdom? varför just våran katt? varför kunde ingen annan veterinär svara? kunde vi ha gjort något för att få behålla honom? är det mitt fel? vad ska vi göra med Lukas som förlorade sin bror? Hur ska Lukas ta detta? Ska vi skaffa en ny vän till honom?
Men nu tänker man att om han hade överlevt det där så hade vi aldrig skaffat Jonna, Dixie eller ens Oskar & jag hade inte blivit volontär på Gefle katthem eller kanske ens så engagerad i katters status och sådär, som jag är nu.
Ursäkta, detta blev långt.. skulle kunna skriva i evigheter.😢