Då var vi hemma… Lillan har riktigt ont trots smärtstillande plåster, och hon låter oss höra hur synd det är om henne. Första återbesöket i morgon, och går allt som tänkt bör hon vara läkt om en månad. Lillan som spinner väldigt tyst normalt låter nu nästan lika högt som min sambo snarkar, så jag tror att hon har rätt ont just nu. Pysslar om henne och ger henne gos och kel. Som nyopererad får man ju vara både lullig och less på världen så hon får massor med extra kärlek nu för att hon ska få det så bra som möjligt.

En liten uppdatering då. I fredags byggde vi en bur av träreglar och kompostgaller, eftersom Lillan inte får klättra eller hoppa ännu är det bara 70cm hög, men hon har allt hon kan behöva i buren. Hon blir piggare för varje dag som går, och även om hon inte är så glad åt tratten börjar hon alltmer blir sitt vanliga jag igen. 🙂

Och man förstår hur mycket man älskar sina katter när man frivilligt spenderar en fredagskväll på byggvaruhus och sedan snickrandes i köket (som blev väldigt trångt nu!). Allt för katterna 🙂

På bilden ser hon lite skeptisk ut med det blev så på grund av kamerans blixt.

Stackars lilla katt.

Hoppas att tiden går fort och att hon bättrar sig snabbt.

Hon blir piggare för varje dag som går, och meddellar högljutt för oss att vi är onda som håller henne i en bur. Det här med att förklara att det är för hennes eget bästa är lite svårt… 😕

Hon har i alla fall en god aptit, sköter toabesöket oklanderligt och är minst lika gosig som hon normalt är. Hon använder benet, även om hon inte alltid har helt koll på det. Snart ska vi på återbesök igen så får vi se vad veterinären säger, men hon verkar ju må betydligt bättre nu i alla fall!

Lilla kissen! Vad skönt att hon blir piggare för varje dag! Och vilken tur att hon har en familj som gör allt för katten! Krya på sig kvickt nu, lilla kisse! ❤️

Ja, det är skönt att det inte blivit några komplikationer, i alla fall inte ännu, men känns som att för varje dag som går borde risken minska. Det gör ont i mattehjärtat att se henne så dyster över sin tratt, så hoppas hoppas att hon snart får slippa den! Jag är dock imponerad över hennes läkning och hur tålmodigt hon ändå uthärdar burvistelsen. hon är nog den lugnaste katten vi har på så sätt… De andra skulle nog blivit galna av instängdheten…

Min erfarenhet av katter när dom har ont är att dom vill ha det lugnt och stilla. Det kan vara mer stressande att inte ha en hörna/plats där man får va helt ifred.

Så jag tror att buren hon fått är perfekt för henne, att hon också gillar att vara i den! Då får hon va ifred och samtidigt se vad som pågår runt omkring henne.

Ja så kan det ju vara, hon slipper ju bli jagad av en busig ungkatt och har en transportbur att gömma sig i om hon vill det. Fast oftast ligger hon ovanpå den och spanar på oss, dvs när hon inte brottas med sin tratt eller berättar för oss hur missnöjd hon är…. 😉

Något jag upplevt är att hon äter med större aptit nu. Om det är för att hon har mask eller för att hon läker eller helt enkelt får maten helt för sig själv vet jag inte. Avmaskning ska vi göra när vi fått klartecken av veterinären, dock. 🙂

Jippie, återbesöket avklarat. Veterinären tyckte att hon använde och gick på benet bra så nu får hon slippa buren! 🙂

Hon ska vara innekatt i ca en månads tid, sedan får hon komma ut igen. Hon klarar det förvånansvärt bra, även om hon är en utekatt ut i klospetsarna. Plus att hon nu är avmaskad också.

Grattis till kissen och hennes familj! 
Vem vet, hon kanske vill ha buren för jämnan nu….. 😉

Ja, om inte annat för att hon slipper ungkatten när hon är i buren. 😃

Chilis reaktion igår när sambon släppte ut Lillan ur buren: 

"LILLAN!! Jag har saaaaaknat dig!" varpå han genast ville leka och brottas. 

Lillans reaktion var en aning mer skeptisk om man säger så. 😉

😃