Sen också är det svårt att få katter att ha på sig halsband eller försvinner de bara? Vi vill inte att okunniga människor ska tro att hon är hemlös. Sen vill jag också bara skriva att anledningen till att vi låter henne att gå ut är för att vi har en stor gård med buskar,träd,gräs och massa saker att utforska + en katt kompis som hon leker med.

jag skulle vilja påstå att det är de kunniga människorna som kommer undra om hon är hemlös.

Är du medveten om risken för juver och livmoderinflammationer hos en okastrerad hona som går oparad?

Hon kommer att fortsätta utvidga sitt revir allt mer allteftersom och det kommer avta först när hon blir för gammal och trött för att försvara sitt revir och reviret krymper. En kastrering gör henne nöjdare med ett mindre revir, men nyfikenhet kommer alltid finnas kvar.

Bästa du kan göra för henne är att ge henne kontrollerad utevistelse, dvs i en egen inhägnad gård eller i sele.

#2 Ja jag vet riskerna och det där med cancer är något som måste utvecklas i flera år innan det blir cancer och om vi tar en kull på henne när hon är runt 2-3 och sen kastrerar henne kommer hon troligtvis inte få cancer. Det jag menar med okunniga människor är att de kanske tror hon är hemlös och bestämmer sig för att ta hand om henne och inte ens kolla chip märkning medans en kunnig person skulle ta till veterinären direkt.

Jag fattar inte att du vågar släppa ut katten lös mitt inne i Stockholm! För varje gång hon lyckas gå över gatan så blir hon tryggare med att göra det och till slut tror hon att det är säkert att gå över gatorna. I området där du bor är det ju hur mycket trafik och rörelse (människor, fordon, hundar, katter bl a) som helst, storstadstrafik. 

Jag vill inte knäppa dig på näsan, jag förstår att du vill att hon ska ha frihet! Men den slags frihet skulle jag aldrig våga ge min katt. Det är i mina ögon mer av en dödsfälla, Kanske inte handlar om "OM" det händer, utan "NÄR" det händer….. 

Jag har frigånde katter men jag bor också "mitt ute i ödemarken". 

Ge henne en ID-märkning  i örat (tatuering), och registrera det på SKK och Sverak, så slipper du/katten halsband (som kan gå sönder, fastna eller tas bort av nån "dum människa"). En öronmärkning syns och en upphittare kan se att hon är ägd av någon.
Skriv telefonnr med tuschpenna i örat.

#3 um… jag skrev faktiskt ingenting om cancer som du tar upp..

Jag skriver om inflammationer  och dem lovar jag tar INTE några år att utveckla utan kan komma snabbt och utvecklas till jätteakut på bara timmar!

Förövrigt tycker jag att du ska ta dig en stark fundering på om du verkligen vill att din kisse ska dö för tidigt ute i trafiken? För så som du beskriver att hon rör sig nu, är det som #4 beskriver ovan bara en tidsfråga till när det händer.

En hane kan våldföra sig på henne och göra henne dräktig fästmön hon går på piller. Det är inte dräktighet som pillren skyddar mot, utan de döljer bara löpen men hon kan fortfarande bli dräktig. Vill du att en random hane som kan ha vilka genetiska sjukdomar som helst ska betäcka henne? Helt oansvarigt med huskattskullar då det redan finns fler huskatter än det finns hem för.

Hon var utekatt innan vi fick henne och om vi skulle ta bort den friheten från henne nu skulle hon inte alls må bra jag villl hellre att hon lever att lyckligt liv som kanske är kort än ett långt långtråkigt liv. Jag vet att de säger att innekatter är lika lyckliga men om man gör en utekatt till innekatt kommer den katten ta varenda chans att rymma och då kanske hon inte vill komma tillbaka.

Det är inte att vara instängd som får en liten kisse att må dåligt, utan bristen på stimulans! Om ni ser till ha leka ordentligt med henne hemma, ordnar ert hem så det finns ställen att klättra runt på och ställen att klösa på och stimulerande leksaker och allra helst av allt, en lekkamrat så behöver lilla kissen inte alls må dåligt av att vara innekatt!

Om ni dessutom kastrerar henne kommer hennes hälsa bevaras bättre och hon kommer bli mer till freds med tillvaron. 

Att dessutom påstå att en 10 månaders kattunge (ja för det är fortfarande en ungkatt, knappt hunnit bli vuxen än) skulle må dåligt av att bli innekatt på grund av hela hennes liv varit utekatt är lite skrattretande.

En frisk välvårdad kisse lever normalt 15-20 år och ibland mer ändå!!!!

Din kisse har inte uppfostrats färdigt till vuxenkatt än!

Om hon visar tecken på att hon "mår dåligt" av att vara inne är det för att ni behöver ge henne mer stimuli i form av lek, klätter och klös! inte för att hon är inne! En inätad balkong eller fönster kan hjälpa mycket i att täcka en kisses utebehov och selpromenader kan räcka mer än väl!

… så seriösa förslag till seriösa kattägare,

1 kastrera

2 inred ert hem kattvänligt så kisse kan klättra omkring i hemmet och har bra klösställen (brädor, pelare, leksaker etc).

3 skaffa en kisse till så de får leksällskap av varandra!

#3 Skulle jag stöta på en katt mitt i centrum så skulle jag ta för givet att det var en hittekatt för ingen är väl så ansvarslös att de har katter fria ute på stan???

Ta in henne för Guds skull.

Hur gör du om/när hon blir dräktig? Du kommer inte kunna släppande henne efter det att du upptäckt dräktigheten och ungarna blivit 12 veckor gamla.. Plus tiden det tar för henne att bli kastrerad. Det blir några månader sammanlagt…

Det är inte klokt att folk stoppar i sina djur diverse läkemedel utan att först kolla upp deras egentliga verkan och vilken skada de ska ställa till med.

#12 Jag tycker du går lite hårt åt här….. för det är inte alltid så självklart att man ska veta mer än veterinärer. Dom allra flesta människor tror på vad veterinärer och läkare säger. Dom flesta tänker nog inte ens på att man kan ifrågasätta dom eller leta upp information i böcker, på nätet, i Fass för att se om det stämmer.

Jag talade själv med en veterinär för en månad sen angående kastrering av en skygg ung hittekatt som är född "i det vilda". Veterinären hävdade (trots att jag ifrågasatte, eftersom jag läst lite om p-piller för katt) att katten inte kan bli dräktig när hon äter p-piller, det är ju p-piller! Andra eventuella risker med p-piller förutsätter att man ger katten p-piller under "väldigt låång" tid! (Hon rekommenderade p-piller under en kortare tid, så att katten skulle kunna bli mer hanterbar för att kunna kastreras. Själv ville hon inte hantera skygga katter som får panik.)

När jag frågade om hon utförde titthål/flanksnitt vid kastrering, berättade hon att hon inte gjorde det, hon tillhörde "den gamla skolan". Kanske beror hennes kunskaper och åsikter om p-piller just på det….? Samtidigt så tror jag att en veterinär som är verksam idag vet mer om p-piller än vad hon gav sig ut för, har i alla fall svårt att tro annat……

Nu visade det sig senare att katten inte var någon hona, så p-piller var ändå inte aktuellt. Men det blev och blir heller inte aktuellt att anlita den veterinären mer.

Jag skulle börja med att kastrera katten, i alla fall inom en relativt snar tidsrymd, samt öronmärka den. Detta oavsett om den går inne eller ute, just eftersom katter kan smita iväg när som helst, vart som helst.

Våra egna katter är kastrerade, chippade, tatuerade och har halsband, eftersom vi tänker att en katt inte kan få för många märkningar. 👍

#13 Går lite hårt åt? Tuggar du själv i dig receptbelagd medicin, utan att först kolla upp i bipacksedeln vad för biverkningar den kan ge?

#14 Nej, det gör jag inte, för jag är en sån som ifrågasätter (som också framgår av  mitt inlägg). Men jag vet att många (de flesta?) litar på vad läkare/veterinärer säger utan att ifrågasätta och kolla upp saker och ting. 

Jag tycker också att man bör kolla och ifrågasätta, det är inte det jag reagerade emot. Däremot upplevde jag (som jag läste inlägget) att "tonen" var lite väl hård mot TS.

Som någon redan skrivit så bör du absolut inte ha katten ute mitt i stan, även om det är små fina grönytor precis där.

När hon blir dräktig (inte om, utan när) så måste hon ändå hållas inomhus så länge ungarna behöver henne, dvs minst 12 veckor, eftersom det är mycket stor risk att hon råkar illa ut/trafikdödas med tanke på området hon går ute i/går till. Om hon inte skulle komma hem till ungarna så är det ditt jobb att flaskmata hela högen eller hitta en amma till dem. Är de små krävs matning varannan - var tredje timme dygnet runt, även om du egentligen har ett jobb att sköta.

Så håll henne inne och boka omgående tid för kastrering. Sen kan du ta ut henne i sele så att hon får komma ut men inte råkar illa ut. Det är naturligt för katter att vara ute, med extremt onaturligt i ett sådant område. Att som katt vara ute i ett sådant område är ungefär lika naturligt som att bara vara inomhus. Utekatter hör hemma på landet, inte i stan. Om du inte kan ge henne ett gott liv som innekatt med t.ex. utevistelse i sele så bör du starkt överväga att omplacera henne ut till landet där hon får vara ute i den naturliga miljö som en katt är anpassad till.

Jag själv jobbar inom katthemsverksamheten sedan drygt 8 år tillbaka och skulle självklart missta din katt för bortsprungen eller dumpad om jag stötte på henne ute i det området.

Tänk på att för varje kattunge som föds tar upp ett hem för en hemlös eller vanvårdad katt.

Man kan krasst säga att man räddar livet på mängder av hemlösa eller vanvårdade katter bara genom att kastrera sin egen.

Låt säga att din katt får 4 ungar - 2 hanar och två honor, för enkelhetens skull. Alla får varsitt bra och kärleksfullt hem.

Ena honkattungen får egna ungar - 2 hanar och 2 honor. Alla får varsitt bra hem.

Hon får en kull till - 2 hanar och 2 honor. Alla får varsitt bra hem.

En av de honkattungarna får sen en kull med ungar - 2 hanar och 2 honor. Alla får egna bra hem. Ett av hemmen tröttnar på sin katt och dumpar den. Det råkar vara en hona som sen får egna ungar, säg 4st. De föds hemlösa i svält och kyla om vintrarna. 2 av dem dör, 2 av dem växer upp och får ungar med varandra och en koloni av hemlösa katter bildas. På 2 år har de hunnit bli 25 katter som dessutom härstammar från ren inavel.

En annan av alla ungar dumpas, en hane, och den letar rätt på en hona som han parar. Denna hona får 4 ungar, men ägaren vill inte veta av dem så h*n slår ihjäl dem.

Låt säga att alla av de bra hemmen som hade köpt/fått kattungar av dig och även i senare generationer (din katts barnbarn) istället hade skaffat katt på annat håll om inte din katt fått ungar så hade det alltså funnits (enligt detta exempel) 16 hem.

Om du kastrerar din katt utan att låta henne få ungar så räddar du alltså livet på 16 katter som kan få adopteras till dessa hem istället för att växa upp på soptippar, i vanvårdshem osv. Plus att du räddar ytterligare 35 katter från att hamna i dåliga hem och dumpas eller födas till ett skitliv i kolonier där det är ont om mat och skydd.

Om du istället tar dig an en hemlös katthona som behöver få föda sina ungar i lugn och ro i ett gott hem, du kan vara jourhem åt henne till ett katthem, så räddar du inte bara drygt 40 katter från ett skitliv, utan ser även till att en dumpad katthona och hennes nyfödda får den bästa tänkbara starten i livet - och då får vara med ifrån början :)

Detta handlar om huskatter, i 99,9% av fallen, därför är vi så många som är emot huskattavel. Det är för att vi värnar om huskatten och vill ge de som redan finns till ett bättre liv innan fler föds.
Jag själv skulle önska att även raskattuppfödarna minskade på sin avel och stöttade de hemlösa katterna mer.
Det är dock inte riktigt samma marknad för raskatter och huskatter - de flesta raskattköparna vill inte ha en huskatt, eftersom de vill ha en stambokförs katt där man vet hälsohistoriken m.m. En köpare kan vänta i flera år tills just rätt katt dyker upp till salu men tar inte emot någon huskatt under tiden (tyvärr).