Haft katt i hela mitt liv men min allra första helt egna fick jag när jag var 17, Bella hette hon.

Fick min första när jag var 3 år. Kompis hette han.
Såklart hade mina föräldrar 100% ansvar, men han var min.
Han blev runt 12-13 år, sedan fick han förmodad hjärnblödning och fick avlivas.

13-14 år var jag när jag fick min absolut egna katten. Men det var inte familjens första katt, men som nämnt min egen.

Hmm jag var nog runt 6-7 år när vi köpte vår första, en hittekatt som fick namnet Missan, men efter några år så tydde hon sig mer till min mamma så då räknade jag inte henne som "min" längre. Min allra första egna (Simba) som verkligen tydde sig till mig också köptes när jag var runt 14-15 kanske, minns inte exakt då det är så många år sedan nu, och han var verkligen MIN katt (en riktig mattegris). Sedan har det funnits flera till genom åren och även en till mellan Missan och Simba men ingen av dom lever längre tyvärr eller finns kvar i vår/min ägo men nu sedan några år tillbaka ägs jag åter igen av en huskatt =)

Jag var 4 år gammal när jag upptäckte katter. Jag ville så gärna ha en av grannen som just hade fått kattungar o då passade min mamma på att få mig att sluta med napp om jag skulle få en katt. Sagt o gjort. 😃Jag fick välja själv o han fick namnet Sascha, han var en grårandig skönhet. Han o jag var bästisar!

Min sambo och jag adopterade våra huskatter när jag var 19 och han var 24. Vi skulle bara kika på Stockholms Katthem men fastnade för våra kissar och bestämde oss för att adoptera 😃

När jag var 9 år hämtade vi min första katt från en bondgård. Hon var 3 månader då. Hon såg exakt ut som hennes mamma. Hon var innekatt i många år, men de senaste åren kunde hon gå ut när vi skaffade sommarställe. Hon blev 21 år. Hon är min ögonsten fortfarande, tillsammans med alla andra katter jag har och har haft! 😉

Första katten i familjen kom när jag var ca 3 år tror jag. Min första egna katt skaffade jag när jag var 18år.

Jag var 27 år när jag skaffade min huskatt. Han är 2,5 år idag =)
Min första katt och enda katt.

Min farmor hade katter så jag har varit uppvuxen bland katter hela mitt liv pga farmor. Har alltid velat ha katt men fick inte för mamma.

Det var när jag hade börjat som volontär på Gefle katthem :) Oskar föddes där 6 april 2013 och det var väl ungefär då jag bestämde mig för att adoptera honom ;) eller jag kanske bestämde mig när hans färg utvecklades och jag såg mer av hans personlighet. Han har världens charmigaste vita tår på baktassarna som jag förälskade mig i.

Fel bild ovan. Detta är Oskar.

Familjens första katt, en brunmönstrad dam vid namn Sissi, kom hit 2002(?) Mio, min nuvarande katt och första egna, föddes hemma hos oss 2004, då var jag 5 år.

Vi hade katt när jag föddes, men min första egna fick jag när jag var 3 år för att jag skulle bli lite gladare efter min pappa hade gått bort. Hon hette Missan och hon var nog världens snällaste katt. Jag brukade sätta på henne en dockmössa som man knöt under hakan, bädda ner henne i dockvagnen och köra henne runt kvarteret. Hon bara låg där stackars katt. Hon sov alltid i min säng. När mamma försökte hindra det genom att stänga dörren till mitt rum så lärde hon sig att öppna dörrar och smet in. Det är nog mycket tack vare henne som jag avgudar katter idag ❤️.

#13  Men åh, så fint…blir helt tårögd! ❤️

Jag var väl runt 15-16 år när Sizzi lämnades till min morfar för avlivning, ca 12 veckor gammal och hade gått in i en minkfälla hos en farmare. Han kunde dock inte göra det utan jag fick henne, hon var min första egna katt. Hon var en väldigt skygg hittekattunge och de första två första veckorna spenderade jag på badrumsgolvet med att läsa högt för henne så hon skulle lära känna mig och min röst. Med tiden blev hon en riktigt stor kelgris men tyvärr reagerade min allergi ganska kraftigt på just henne så jag kunde inte kela så mkt med henne utan hon tydde sig mer till min pappa och är idag hans katt men hon kommer till mig med lite då och då ❤️

#15  Oj, vad tråkigt att du är allergisk! Men mycket fint gjort av er att rädda henne o ta hand om henne. Hon är ju en liten prinsessa!

#16 reagerar dock inte lika mycket längre och har tre andra andra missar med numera som jag inte alls reagera på, ja det var synd att jag reagerade så mycket på henne då men hon och pappa fann varandra så, det var bästa dagen i mitt liv när jag fick hem henne, min första alldeles egna katt ❤️

#17  Kanon att du kan ha katt ändå numera.😃 Det låter även kanon att hon har din pappa. 🙂 Javisst är det nåt särskilt men den allra första katten…för mig var det oxå den bästa dagen. Jag glömmer aldrig den katten! ❤️

Hade katt när jag föddes. men min första helt egna fick jag när jag var 7 år. Månegarm hette han, han levde fram till förra sommaren :)

Var väl ca 10 år när jag fick min första egna kisse men familjen hade haft katt till och från i många år innan dess.

När jag tänker efter så fick jag en gråvit fin Vitnos när jag var 11-12. Vi hade precis byggt villanden och behövde jägare. Jag och min bror fick varsin ")

#19  Men så fin katt!!

#20  Speciellt med en egen katt!

#21  Oj, en varsin katt…det var ju häftigt!

Min första katt valde bli min, jag var 5 år och katten hette Nisse stor röd hankatt han var alltid med mig. Han hade stor persolighet och var mycket bestämnd herre.🐱

Jag tror det var någon gång på 80-talet. Vi skulle skaffa en kompis till vår hund som hade fel på sina ben och behövde sällskap. Jag tänkte att en katt kan väl gå bra.

Då kom Fritz till oss. En långhårig huskatt som man då givetvis sa var en Skogkatt utan stamtavla😉

Det tog nästan ett år för mig att vänja mig vid två gula ögon som stirrade på mig överallt, i duschen, på toa, i köket och vad jag än var.

Jag lärde mig att älska denne katt som var helt underbar. Han och vår hund blev bästa vänner men levde bara ihop i 2 1/2 år då hunden dog.

Jag förstod att jag var en kattmänniska🙂

#23  Åh, du var utvald, det är ju speciellt om nåt.

#24  Så fint o lite sorgligt.

Vi har haft katt i familjen sedan jag var fem år, men min första egna katt valde mig. Han bodde på en bondgård tillsammans med jättemånga andra katter. När jag kom dit var han ca 8 veckor gammal, men gick direkt fram till mig och lade sig på mina fötter och spann så han kvittrade. Hans kvittrande berodde förmodligen på att han hade ett stort halmstrå i halsen. Efter några dagar hemma hos mig hostade han upp det, så han hade det nog ganska länge. Kvittrandet fortsatte han dock med hela sitt liv.

#26  Du var oxå utvald, och av en kvittrande katt dessutom. Söt!

Vad roligt att läsa den här tråden! Tänk vilken kunskap som finns här!

Vi köpte vår första katt sammaren 2012, underbara Lillan. Sedan dess har även Chili och Måns flyttat in. Kan inte föreställa mig att bo utan katt nu faktiskt. Underbara djur! 🙂

Jag köpte Cassie i februari detta året. Hade nyss fyllt 19 :)

Var totalt livrädd för katter innan men den rädslan bara försvann. Nu vill jag inte vara utan katt!

Den allra första huskatten (och katten öht) var en helsvart semilånghårig  hankatt som hette Figaro som familjen köpte när jag var 8-9 år. Figaro var "kvartsangora" enligt uppfödaren eftersom hans mamma var "halvangora" och vi fick köpa honom för 1 krona när han var 5(!) veckor gammal. Kastrering, id-märkning och sånt var inte att tänka på, så han försvann från vårt landställe när han var ungefär 3 år. Jag kan känna otrolig ångest över det än i dag (nästan 40 år senare).

Min första egna katt var Simone och henne hämtade jag i uppfödarens hall(!) när hon var 10 veckor och jag flyttat hemifrån vid 21 års ålder. Simone var också en helsvart huskatt och enligt annonsen var hon "halvlånghårig" som sin mamma, men Simone förblev korthårig under hela sitt 10-åriga liv. Hon drabbades av juvertumörer p.g.a. långvarigt p-pillerätande.

Jag lärde mig mycket av mina huskatter. Dels var det tack vare dem jag utvecklade min livslånga kärlek till katter, men de blev också minnesvärda exempel på hur fel det kan bli när kunskapen och omsorgen brister.

#28  Håller med dig.🙂

#29  Japp, katter är underbara djur.❤️

#30  Oj, var du livrädd för katter. Intressant att du köpte dig en katt ändå. Modigt!👍

#31  Alltid lika intressant att läsa dina kommentarer. Du besitter en enorm kunskap om katter. Jag är mycket imponerad av dig. 👋