Historien om Lukas börjar för 7 år sedan, långt innan jag lärde känna honom så det mesta har återberättats för mig via tidigare ägare.

Lukas är en svart/vit huskatt född sommaren 2009. Han föddes i en oplanerad kull där många av hans kullsyskon hade missbildningar på ett eller annat sätt men Lukas verkade tillgiven och mysig och skulle passa bra som en present till barnen i familjen. Lukas fick gå ute så mycket han ville trots att han inte var vare sig ID-märkt eller försäkrad, men de kastrerade honom. Han var/blev en riktig street fighter och visade sig ha ett medfött höftfel som gjorde sig påmint då och då när det hoppade snett i ryggslutet pga tex slagsmål eller vilda strapatser. Det lade sig rätt igen efter några dagars vila.

Barnen älskade Lukas och de trivdes ihop. Pappa i familje, Peter,  (fig. namn) och Lukas knöt an extra mycket. 

Tyvärr blev familjelyckan kortvarig. Föräldrarna separerade. Peter och Lukas flyttade till en lägenhet och barnen kom varannan helg till sin pappa och sin katt. Lukas sov hos Peter i sängen och de två hade det fint ihop. Lukas gick fortfarande som utekatt och lärde känna nya domäner och nya slagsmål blev det.

Efter en tid träffade Peter en ny kvinna Johanna (fig. namn) men Johanna ville inte ha någon katt i sängen. Lukas blev undanskuffad från platsen bredvid Peter. Lukas och Johanna kom inte så bra överens men Johanna tyckte om katter. Det var just Lukas som det inte klickade riktigt med. Lukas såg Johanna som en konkurrent till Peter. 

Peter och Johanna flyttade till en större lägenhet och Lukas fick nya domäner igen. Nya revir att slå sig n på. Nya slagsmål.

Efter en tid skaffade de en till katt (till barnen, sas det), då var Lukas 4-5 år och han ville inte alls ha en kattkompis i sitt hem. Enligt Johanna hatade Lukas Figge till att börja med men han vande sig vid honom till slut. Figge och Johanna trivdes bättre ihop och inge valde att vara hemma mer medan Lukas ville vara ute mer och mer. 

När Lukas var 5 år blev Johanna gravid.

Så när Lukas var 6 år flyttade de till ett område med villor som ligger på landet, strax innan bebisen skulle födas. I området finns 4 gator med sammanlagt ca 30 hus och nästan lika många katter. Runt området finns skog och strövytor blandat med hagmarker och åkrar. De gårdar som inte har katter har hund med få undantag. Vårt hus är ett av undantagen. Vi har en vuxen son som är pälsdjursallergiker och därför var vår tomt ingenmansland. 

Lukas gick tillbaka till den gamla lägenheten och hos en granne som överrumplad hittade honom ätandes ut hennes katters matskål. Peter och Johanna fick hämta hem honom. 

Han var borta en hel del från sitt nya hem berättades det och en dag satt han inne hos oss. Vi visste inte vems katt han varför det fanns flera nyinflyttade familjer i området i somras så vi höred oss för lite. Lukas var mycket sällskaplig, pratade högt och ljudligt och visade hur underbar han var. Han gjorde inte väsen av sig. Lugn och fredlig och vi hittade honom sovandes på en tidning eller kartong då och då. Vi har ofta fönster och dörrar öppna på sommaren för husen är varma. Till och med på nätterna och även när vi går till jobbet. Det är dålig ventilation i husen och eftersom vi hyr är det inget vi lägger pengar på att åtgärda. Vi vädrar helt enkelt. 

Min dotter (16 år) har alltid önskat sig en katt men det har varit omöjligt pga sonens allergi. Hon älskade Lukas när han kom på besök. Sommaren gick och hösten kom. Lukas fortsatte att vilja komma in. Han hoppade in genom dotterns fönster nattetid och när jag väckte henne om mornarna låg de tätt, tätt tillsammans i hennes breda säng. så som han en gång hade sovit tillsammans med Peter, med det visste vi inget om ännu.  

Då och då slank det ner en ostkant eller skinkbit från frukostbordet. han satt och tiggde som en liten hund hos henne. hennes pojkvän som har två katter sa att det var inte bra för katten med så fet mat även om det var i liten mängd. Jag tänkte att vi kanske drog till oss Lukas genom att erbjuda honom delikatesser, så jag inhandlade istället ett billigt torrfoder till katt som dottern kunde ge som godis, och som säkert inte smakade lika gott som maten hemma. Min tanke var att han då skulle dissa oss och återvända hem till sin egen kattmat. Det gjorde han tyvärr inte alls. Vår son kastade ut honom så fort han såg honom och vi beslutade att försöka få honom att sluta komma till oss. Hans hem var grannhuset vars tomt låg diagonalt med vår baksida. Allts väldigt nära oss. 

Lukas satt utanför Idas fönster och grät, krafsade på fönsterbrädet och stirrande in. På insidan satt Ida och grät och drog ner rullgardinen och höjde musiken för att stå ut. Båda led och saknade varann. jag och min man hade en klump i halsen men försökte ändå göra det rätta. 

Så kom vintern och kylan. Lukas hade inte gett upp. Då och då lyckades han fortfarande ta sig in. Han hade finslipat sina tekniker och lurpassade på när dörren öppnades rusade så snabbt att vi blev överrumplade och skiträdda varenda gång och lärde sig att gömma sig inomhus så vi inte skulle hitta honom och kasta ut honom. 

En dag kom han hem till oss illa biten. Ida smsade grannarna som sa att de skulle locka på honom. Kinden var hårlös och svullen.

En annan dag kom han haltande och vi kunde inte ta i honom, då markerade han bett, men bet aldrig. Jag gick ner till grannarna och sa att de nog behövde komma upp och hämta honom och åka till veterinären för han hade så ont. Då fick jag höra om den medfödda höftskadan. Det blev säkert bra igen om några dagar. Johanna sa att ibland hoppar han på två ben, men det lägger sig rätt och den dagen han får ont så han lider så får vi ta bort honom. Han är ju ändå 6 år (🤔). 

Det blev kallare och kallare och jag messade den så fort Lukas var inne att de skulle locka honom till sig, väntade svar och släppte ut honom när de skrev att de var hemma. Mn de svarade sällan på mina sms. En natt var det -24 grader och vi fick inget svar så jag messade igen och skrev att Lukas fick sova inne eftersom jag inte visste om de var hemma. det här upprepade sig några gånger runt nyår. 

I mitten av januari fick Lukas en abc ess under vänster öga där han tidigare hade haft skador efter slagsmål. Jag hade sett en ny skinnfläck efter slagsmål med tydliga tandmärken efter en katts hörntänder. Accessen sprack till slut eftersom ägarna inte gjorde något åt det och dottern ringde en dag skärrad och gråtande och hackade fram att Lukas hade blod och var i hela ansiktet. jag förstod att accessen hade spruckit och lugnade henne. det behövde säkert bara sköljas rent och ses över. Hon messade ägarna men Johanna hade sin bebis sovande och kunde inte lämna den för att hämta Lukas så en annan granna ( Johannas mamma med man) kom och tog med sig Lukas. På kvällen när jag kom hem ringde jag dem och ville höra hur det hade gått. Johanna sa att de skulle ev åka till veterinären men det fick Peter bestämma för det var hans katt och han jobbade ännu. Då framkom det att den var inte försäkrad så de kunde inte lägga hur mycket som helst och nu på kvällen gällde akuttider. Jag sa att de skulle höra av sig så kunde vi skramla. jag befarade att de annars skulle avliva katten framför att betala dyra kostande hos veterinären. Jag sa att det säkert var abcessen som spruckit och att det behövde göras rent. Jag hade haft liknande på mina råttor och möss och kände igen det. jag hade också strepticillin hemma. Hon visst inte om vare sig skinnfläcken, bettet eller accessen. Hon hade inte sett det. Då förstod jag att när Lukas inte var hos oss så gick han inte hem. Förmodligen strök han runt och det var då han hamnade i slagsmål. Johanna nämnde att hon hade sett avsaknad av päls då och då och trodde han hade eksem som hon försökte smörja. Jag blev fundersam på hennes kunskap om djur men sa inget om detta. 

Vid tillfälle när Lukas tittade förbi strök jag på av penicillinsalvan. Såret läkte ut fint.

Så föll det sig inte bättre än att ägarna berättade att de skulle flytta (igen) i februari för de hade köpt ett hus. De ville därför inte att Lukas skulle gå in till oss alls för att lära sig var han hörde hemma innan flytten och vi gjorde vad vi kunde för att hålla honom utomhus. Jag messade och messade men fick dåligt med svar. Vid ett tillfälle skrev jag att jag kunde inte förstå avför de inte kunde ha honom inomhus mer för hos oss ville han verkligen inte ut. jag skrev att jag trodde att han mycket väl skulle vilja vara innekatt. Hade vi låda skulle han inte gå ut alls. Johanna kände inte igen detta alls. Hos dem ville han bara ut och smet så fort han fick en chans. Hos oss vände han i luften när vi kastade ut honom och sprang in för att gömma sig.

Så kom dagen för flytten och Lukas försvann mot nya mål, nya domäner och kanske nya slagsmål. De hade sagt att de skulle hålla sina katter inne minst 3 veckor för att de skulle lära sig var de flyttat och var de hörde hemma, men en vecka senare satt han på trappen igen. Han skrek och skrek så han fick så klart komma in. Dottern ringde och jag hörde honom via telefonen. Jag lovade att ordna det när jag kom hem. Jag messade och Peter kom och hämtade katten och bad om ursäkt. Lukas hade smitit ut men han sa att de skulle försöka igen. Han berättade då om Lukas alla flyttar och att han därför kände till hela kommunen. De hade ju bott på så många olika ställen. -Men om han kommer tillbaka så får ni ta honom. Om ni vill förstås, avslutade han. jag och min man såg hoppfullt på varann men insåg att det är svårt för vår son. Iof är han 21år och på väg hemifrån… drömmen började växa till ett hopp i mig. Min dotter som haft en psykiskt tuff tonårsperiod med en del vakna nätter som så gott när Lukas sov hos henne. Vi lovade inget. 

En vecka senare kom Lukas tillbaka igen. Den här gången sent på natten. Jag messade inte då utan på morgonen dagen efter. jag skrev att han kan få stanna och att vi löser det, men det är de som får ta beslutet. jag skulle resa på ett årsmöte på annan ort och skulle inte vara hemma men dottern, som sov när jag åkte, var ju hemma om de ville hämta Lukas. Jag messade dottern om att de ev skulle komma. Peter kom runt lunch och frågade om Lukas fick stanna. Dottern hade inte hört våra resonemang och visste inte vad jag hade messat till Peter så hon vågade inte lova något. Lukas fick följa med hem igen.

När jag kom hem på kvällen berättade Ida och jag messade Peter: Jo, jag menade för gott, men om han nu stannar hos er så är det bra. Annars är han välkommen. han tackade och sa att vi får se då.

Nästa morgon satt han på trappen igen. Jag messade och fick ett snabbt svar: -Ja, då har ni fått en ny familjemedlem! En riktigt go en.

-Men det kan bli en omvänd historia eftersom han tycker om att vandra. Han kanske kommer på att han vill gå tillbaka till er igen. Hoppas ni messar då så jag vet. Vi kanske kan ha delad vårdnad eller nåt, skrev jag tillbaka. jag vet att en del katter har flera hem som de går emellan, 

-Jag tror inte han lämnar er. Katter stannar inte i hem de inte trivs i och han verkar stormtrivas hos er, skrev Peter tillbaka.

Jag gjorde klart för honom att i så fall ID-märker vi Lukas, veterinärkontrollerar honom och försäkrar honom. 

Lukas har bott hon oss en vecka nu som "våran" katt och han har knappt lämnat huset. Han går ut några timmar när vi är hemma på helgen. Han är ute medan vi jobbar men hemma när vi är hemma. Han sover och sover och sover och är så himla kelig och social. Han är en riktig dröm!!! ❤️

Tror ni som jag: Lukas och Peter hade en fin relation men när Johanna kom in i bilden så tillkom den ena förändringen efter den andra. flytt på flytt, fler familjemedlemmar, mindre plats och tid. Hos oss fanns en gård som var ledigt revir, en säng som var ledig bredvid dottern nattetid, en familj med enbart vuxna som älskade och såg honom och ett hem där det är ständigt lugnt och tyst. En fristad.

På tisdag har vi tid för veterinären men redan i veckan köpte vi ett halsband med hand namn och vårt telefonnummer på. 

Tänk att vara katt i hans situation som lyckades skapa så mycket inflytande hos två familjer att han fick som han ville för att alla vill hans bästa!

-Han är VÅÅÅÅÅÅR!!!! 🤗😍❤️🤪❤️😍🤗

(Bilderna visar bland annat bitsåret som gav accessen och en av Lukas kluriga gömställen i en tvättkorg uppe på en garderob. Många gånger trodde vi han hade gått upp i rök fullständigt. Han satt blick stilla för att inte bli upptäckt och om han vanligtvis pratar och pratar så sa han inte ett knäpp just då).