Min älskade Myra blev 12 år och under de åren har hon aldrig uppvisat några tecken på sjukdom och har aldrig behövt åka till veterinären för annat än vaccinering.
En dag började hon bita sig i svansen och det blev så pass att hon fick ha på sig tratt så det kunde läka. Veterinären gav ingen förklaring till beteendet och hon hade inte gjort sig illa på något. Jag var väldigt noga med att hon åt och drack ordentligt och att tratten inte satt för hårt.

En kväll börjar hon helt plötsligt få krampanfall. Det börjar med ett som går över men det kommer ett till och ett till och det handlar bara om sekunder mellan anfallen. Hon tuggar fradga och blir helt stel.
Jag åkte in till djurakuten där de endast kunde lugna henne men inte stoppa anfallen och de ansåg det bäst att hon fick somna in.

Jag kan inte riktigt släppa det att från ingenstans bara helt plötsligt så får hon kramper och är borta. Min älskade Myra, det gör så ont i mig att du är borta, bara sådär.
Du är så otroligt saknad av hela familjen.