Det låter väldigt luddigt tycker jag… för det första så rekommenderar en veterinär aldrig att man tar ungarna från sin mamma innan de är 12 veckor, eftersom det bland annat är förbjudet enligt lag.

Självklart kan kattmamman vara stressad på grund av sina ungar men jag tror snarare att hon känner sig mer stressad över miljön hon bor i, så som du beskrev det. Om man renoverar precis intill kattens boplats och samtidigt har barn som kan vara rätt livliga, ja då känner hon sig förmodligen väldigt stressad. Hon får aldrig vara ifred i lugn och ro, helt enkelt. Många oseriösa kattsäljare använder knepet att "veterinären säger att ungarna måste flytta tidigare." Vilket inte är sant. Förmodligen tycker dom att kattungarna börjar bli jobbiga och vill bli av med dom så fort som möjligt/tjäna pengar på dom så fort som möjligt.

Om du har betalat för den här kattungen så ska du kunna lita på att den inte lämnar sin mamma förrän den är 12 veckor eller äldre. Du kan begära att fråga vilken veterinär som rekommenderade detta och om de inte vill svara, så ljuger dom bara helt enkelt.

Kattungar i den åldern brukar även vara ganska duktiga på att hitta på bus själva, så även om leksaker brukar vara uppskattat så roar dom sig väldigt mycket med att leka med varandra. Med det sagt så tyr dom sig ändå fortfarande till sin mamma väldigt mycket.

Finns det ingen möjlighet för dem att flytta kattmamman och ungarna till ett lugnare ställe, en garderob eller under en säng eller något annat ställe?

#1 Ja jo, det är ju detta med att det inte är klara svar. Ska försöka dyka lite djupare in i detta. Se vilken vet. det var som rekommenderade det, och höra med dem vart de har katterna, om miljön kanske är det som stressar mamman snarare än kattungarna isåfall.
Sen är det nog mycket troligt att de behöver pengarna, tyvärr.

#2 Jag vet inte vart de har dem nu, de kan ha flyttat på dem. Men ska höra med dem och föreslå något sådant.

Nu var det tydligen så att vet. hade sagt att de skulle sära på kattungarna och mamman (och vad menar de med det)? Och när hon som har katterna hade frågat om de då kunde flytta så sa vet. att det skulle nog gå bra men inte mindre än två veckor innan, om de var avvanda från mamman osv.
Fick helt enkelt en dåligt uppfattad version. Men tycker fortfarande det låter märkligt.

Helt idiotiskt av en veterinär!! Kattungarna behöver sin mamma och ska inte lämna henne ens en dag innan hon blir minst 12 v, han borde inte få uttala sig som veterinär :( är 99% säker att miljön har gjort henne stressad speciellt när hon har ungar med som hon ska beskydda. Hoppas hon kastreras med sen och sedan hade jag personligen inte stödjt denna typ av skitavel utan adoptera från ett katthem och gör en god gärning eller köpt från seriös uppfödare. Sålönge folk köper dessa katter kommer aveln att fortsätta :(

Det låter ju galet, hoppas de kan tänka sig att söka en annan veterinär, specialist på katt. Eller varför inte en kattbeteenderådgivare. Jag förstår verkligen om du vill ge en katt därifrån ett bra hem, men det bästa vore om du kunde stå på dig om att de inte ska skiljas åt, och att du inte tänker köpa någon kattunge yngre än 12 veckor. Att kattmamman är stressad kanske kan vara, förutom miljön som du beskriver, för att hon börjat löpa igen och vill ut. Min första katt tog jag när han var 10 veckor - det var dåförtiden den rekommenderade åldern. Men mamman hade då redan börjat springa ute igen, och dessa kattungar fick vara utan mycket av den uppfostran de hade behövt även den sista tiden de bodde där. Han var en rätt jobbig kattunge, bet och klöstes väldigt hårt, och fram till 3 års ålder kunde han plötsligt börja bitas. Sedan lugnade han sig. Jag trodde allt detta var normalt, nu vet jag bättre, du vet redan nu hur det ska vara. Jag förstår som sagt om du är villig att ta en kattunge nu, men jag hade INTE gjort det, både för kattens skull och för att göra ett statement mot ägarna av mamman.

Även om det bär emot så acceptera inte att ta hem kattungen före den är 12 veckor. Fler köpare behöver sätta det kravet på säljarna så att de till slut slutar att komma med än den ena idiotiska ursäkten efter den andra till att bli av med kattungarna tidigare än vad som är tillåtet för att de behöver pengar, kattungarna är jobbiga eller vad nu orsaken kan vara till att de inte vill ha dom kvar tiden ut.

Nytt: Vet hade tydligen sagt att de skulle endast flytta tidigare om de fanns andra katter dit de skulle flytta.
Vet inte varför man bara får små delar av vad som sagts hela tiden. Hur svårt är det att skriva vad som faktiskt har sagts?!

Mår rentutav skit, mår så illa och ångesten är i taket. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Två av kattungarna har tydligen redan flyttat, så nu är det bara den vi har tingat och en annan kvar.
Mamma försöker också övertala mig att det kanske är bäst att vi hämtar tidigt ändå. Även fast det inte finns några som helst bevis på att de ens varit hos vet, eller någonting öht….
Blir så arg, blir så arg…. Panik. :(

Nej, hoppa av är mitt råd. Du har min förståelse om du hämtar, men försök hitta en annan katt.

Nej du ska inte hämta! Du gör då ett lagbrott och jag skulle ha avstått köpet om någon pressade en sådär. Kräv bevis att de varit hos veterinären det är er rättighet. Kan bara säga att hämta du tidigare än 12 v kommer jag kontakta länsstyrelsen, inget personligt men det finns faktisk lagar!

Så här står det i lagen: 
9 § Kattungar får inte skiljas från modern annat än temporärt, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad, dock tidigast vid 12 veckors ålder. Kattungarna får heller inte lämna uppfödaren förrän tidigast vid 12 veckors ålder om inte särskilda skäl föreligger. 

Det kan alltså vara okej att göra undantag. Frågan är om de verkligen har bra skäl i det här fallet.

Jag har inga planer på att ta hem katten för tidigt. Vi ringde vår vanliga vet. och hon sa att det var också lite märkligt och att vi skulle kräva bevis på att de varit och fått 'tillåtelse' att göra så. Vi har verkligen frågat ut hon som har katterna nu, att vi t.ex. gärna vill se kvitto eller dyl. från vet, och veta vilken vet. det var hon var hos. Men har inte fått några svar. Annars får vi väl anmäla om det skulle vara så. I och med att vi dessutom har betalat tingnings-avgift så kommer hon inte undan hur hon än gör (antar jag?) om det skulle bli dramatiskt. Tycker bara så fruktansvärt synd om katterna i nuläget.

Det är ingen veterinär som gett dem rådet att dela på kattungarna. Ägarna försöker ljuga dig full bara för att de vill bli av med kattungarna.

När kattungarna är ca 8 veckor gamla börjar de en ny fas i sin utveckling som är mycket viktig både för kattungarna och mamman. Mamman ska börja att lära ungarna att bli mer självständiga och därför kan hennes fostran se lite burdus ut ibland. Den är som jag skrev mycket viktig för kattungarnas utveckling och något de måste gå igenom för att bli normalt fungerande katter i vuxen ålder. 

Dessutom så har kattungarna laglig rätt att få vara hos sin mamma tills de är MINST 12 veckor gamla. Både du och uppfödarna gör er skyldiga till ett lagbrott om ni inte följer det och kan bli åtalade för det.

Du borde inte hämta katten alls eftersom du då stödjer människorna som fortsätter med sin skitavel.  Var inte en del av det!

#12 BRA att du står på dig även om det är skitjobbigt känslomässigt! Personligen tycker jag att du ska avstå köpet och anmäla "uppfödaren" till länsstyrelsen. Det är helt uppenbart att hon ljuger för att bli av med kattungarna, och att hon visar noll omtanke och bara utnyttjar mamma katt som en inkomstkälla. Med tanke på den stressiga miljön är det dessutom risk för att kattungarna blir sjuka när de flyttar. Det enda som kan få den här sortens oseriösa människor att sluta är om ingen köper deras kattungar, och de dessutom får påhälsning av myndigheterna. Köp en kattunge från ett seriöst katthem istället, eller från en seriös och registrerad uppfödare. Håller tummarna!

Fråga vilken veterinär de har  varit hos!

Vi har inte fått svar från hon som har katterna sedan i tidags (!). Har mer eller mindre försökt kontakta dem varje dag sedan dess, och inte fått svar. Det är ju då efter vi frågade vart de hade varit hos vet. osv.

Hur gör man nu åt det? De har ju som sagt tagit tingningsavgift för kattungen. Vart vänder man sig om man ska anmäla eller få hjälp angående detta? Går det ens?

Känns ju som om det skulle vara ett ganska konstigt sammanträffade att de slutar att svara just när vi är på och frågar 'jobbiga frågor'. Alltså att de skulle tappat bort eller att mobilen skulle ha gått sönder.

#17 Ta kontraktet och gå till polisen. För ni skrev väl kontrakt när ni tingade hoppas jag…

Chansen att faktiskt få tillbaka pengarna inte är så stora när det gäller en person som inte är registrerad hos något förbund, de har liksom inget medlemskap att förlora. Kan ändå vara värt ett försök, förutsatt att ni har någon form av kontrakt eller skriftlig bekräftelse att visa, och förutsatt att ni kan visa att "uppfödaren" gjort fel. Tingningsavgift brukar ju inte återbetalas vid ånger, utan det förutsätter att säljaren ändrat sig efter att de lovat er att ni ska få köpa kattungen. De flesta uppfödare brukar skriva att de förbehåller sig rätten att välja köpare, men om de först ville sälja till er, tagit emot tingningsavgift och skrivit kontrakt, och sedan bara slutar svara utan någon motivering, ja då kan ni hävda att de inte uppfyllt sin del av kontraktet. Anmäl, om inte annat så för att göra tillvaron lite besvärligare för säljaren, men jag tror tyvärr att de pengar ni redan gett dem är förlorade.

Du kontaktar en konsumentombudsman ( kommunen brukar ha en som ger gratis rådgivning). Katter/djur går under köpeslagen om de är från en oreggad uppfödare annars är de under konsumentköpslagen. De anses alltså vara en "vara" eller en "sak", hur hemskt det än låter.

Skulle uppfödaren vägra sälja dig katten eller har sålt katten till någon annan och du har bevis/kvitto/kontrakt på att du betalat en tingnings avgift så kan du stämma personen. Det kostar 790kr. Sen följer det en rättegång och då är det bra att ha så mycket bevis som möjligt på allt fel som uppfödaren gjort. Tyvärr så ska veterinärer inte lämna ut information om djur eller människor som varit hos dom utan ägaren/människans godtycke. Däremot kan måste de lämna uppgifter om en polis begär det. Tills rättegången är avgjord så betalar du för dina kostnader och uppfödaren för sina. Skulle uppfödaren sen förlora så betalar denne hela processen.

Det första du kan göra är att skriva ett brev till uppfödaren där du förklarar läget, vilka bevis du har på att uppfödaren brutit mot lagen/lagar och vilka önskemål/krav du har och att om inte dessa följs så kommer du göra en anmälan och eller stämma personen.

Polisen bryr sig oftast inte om sådana här ärenden.