Jag tänkte berätta för er om min ena huskatt Elvira. Hon flyttade hit sommaren 2010 och är nu 6 år.

Innan hon kom hit bodde Elvira på landet som utekatt. Det fanns ingen kattlucka in till huset men det fanns flera byggnader på tomten där hon kunde söka lite skydd. Hon hade ingen kattlåda inne och jag minns ärligt talat inte hur det var med foder. Eftersom hon var okastrerad utekatt blev hon vid flera tillfällen dräktig och hade fått ett par kullar (jag vet inte exakt hur många). När jag mötte Elvira så hade ägarna bestämt sig för att avliva henne då de dels tröttnat på att ha katt och dels för att de var trötta på att få kattungar (de ville inte lägga pengar på att kastrera henne). Trots att de hade tröttnat på henne var dem tveksamma till om jag skulle få ta henne och efter flera veckors försök att övertala dem ringde ägarna en dag och sa att om jag skulle ha henne fick jag hämta henne nu. Jag tvekade inte en sekund och redan någon timma senare hämtade jag hem henne. Jag såg direkt att magen hade vuxit sen jag sist träffat henne och det visade sig att Elvira var ca 5 veckor in i dräktigheten. Jag läste på allt jag hittade och rådfrågade både veterinär och erfarna uppfödare så att jag skulle vara förberedd när kattungarna kom. Elvira födde 7 kattungar där jag fick hjälpa till lite med de två sista. Hon var väldigt mager efter förlossningen och för att kattungarna skulle gå upp ordentligt i vikt fick jag stödmata dem. Elvira kastrerades så snart det gick och jag gjorde allt jag kunde för att se till att hennes ungar fick en bra start i livet och hamnade i seriösa och kärleksfulla hem.

Ca 6-7 månader efter att Elvira flyttat hit hade hon fått betydligt längre päls och efter nästan ett år hade hon blivit en hälsosam tjockis. Hon är idag en välmående och kärleksfull innekatt. Hade hon inte flyttat hit hade varken Elvira eller hennes ungar varit vid liv idag. Elviras sista kull föddes ca 4 veckor efter att kullen innan blivit 12 veckor.

Jag blir så otroligt förbannad när jag tänker på alla katthonor som lever samma liv som Elvira har levt (jag tror tyvärr att det är ganska vanligt). Oansvariga kattägare som inte bryr sig och låter sin katt få kull efter kull för att dem är för lata och snåla att kastrera sin katt. Skaffar man en katt så får man också ta ansvar för den. Jag har ogillat huskattavel länge men efter att Elvira flyttade hit så är jag helt emot det. Jag fick ta ansvar för en kull på 7 huskattungar för att en oansvarig ägare inte brydde sig om sin katt. Det var uppenbart att de visste om att hon var dräktig igen och därför lade över problemet på någon annan.

Det här blev ett väldigt långt inlägg men jag ville dela med mig av Elviras historia till er härinne och jag hoppas att det kanske får någon att tänka till lite extra.